knat vetenskaplig
ambition. Men ett i de flesta haenseenden olyckligt aektenskap hade
upploest denna fasta ambition i nycker och infall, som nagon gang kunde
fa en viss praegel av foerryckthet, sa fraemmande foer vetenskapen. Och
likvael hade hennes aektenskap gagnat om icke vetenskapen direkt sa
atminstone nagra av dess utoevare. Vid en tidpunkt, da professorskan
Willmans stora representationskostnader hotade att oeverstiga
professorn-kirurgens ej obetydliga inkomster, hade en viss Jan-Petter
Janselius rakat under professorns kniv och efter en lyckad gallstens-
eller njurstensoperation infoerts i professorskans umgaengeskrets. Hans
historia kan icke kallas alldaglig.

Han var yngste son till en foermoegen bergsman, haeradsdomaren Erik Jansson
pa Lilla Klockeberga. Medlemmar av slaekten hade skrivit sig Janselius,
och da Jan-Petter bestaemts foer den laerda vaegen, upptog han det laerda
namnet. Efter ettariga studier vid universitetet for Jan-Petter till
Paris. Fadern hade doett och efterlaemnat en betydande foermoegenhet att
delas pa fyra barn. Jan-Petter tog sin lott i kontanter, och da atta ar
foerflutit hade kontanterna tagit slut. Han atervaende hem, foervandlad.
Han hade rest ut som en ilsket roedharig, fraeknig, uppnaest bondpojke; han
atervaende som en blek, mager, medelalders man med en kolsvart harkrans
kring den kala hjaessan, kolsvarta bryn, boejd naesa, kolsvarta mustascher
och dito pipskaegg. En aen stoerre foervandling foerestod. I naerheten av
Lilla Klockeberga ligger det Brennerska godset Larsbo. Det aegdes av
greve Henrik Brenners barnloesa aenka, ett fruntimmer i svart. De sista
aren av sitt liv aegnade hon med nit at religionen och uppraettade en
missionsskola i en av gardens flyglar. En lada upplaets till
vaeckelsemoeten. Den syssloloese och uttrakade vivoeren, som at nadabroed hos
sin aeldste bror, upptraedde pa dessa moeten, foerst som ahoerare, sedan som
vaeckt och vittne, sedan som talare. Slutligen blev han foerestandare foer
missionsskolan. Aenkegrevinnan besvarade alla invaendningar mot
utnaemningen med de orden: han aer en man, som aelskat mycket och lidit
mycket. Pa sin doedsbaedd gifte hon sig med Jan-Petter Janselius och
oeverlaemnade gods och skola i hans vard. Skolan foersvann foere sorgearets
utgang. Jan-Petter hade ater foervandlats. Hans religiositet hade blivit
hoegkyrklig. Dessutom hade han blivit genealog och uppraettade med nagra
yrkesgenealogers bistand slaekten Janses stamtavla,