et dagligen och stundligen efter sina behov och nycker.

Later det pa det viset? sa Ludwig. Och sadant ska man fa hoera av Lizzy
Willman, som aer den duktigaste och slaengdaste flicka jag kaenner just i
fraga om att foernuftigt organisera och utnyttja kaerleken. Jag kan
beraetta ett exempel. Da hon aennu var ung och skulle taga studentexamen,
hade hon tva faestmaen. Den ene hette Karl-August och var en mycket laerd
yngling, som hjaelpte henne med laexor och uppgifter, men den andre hette
Karl-Herman och var en odaga, som hon bara hade foer ro skull. Ju naermre
det led mot examen, desto innerligare faeste hon sig vid Karl-August, sa
att han blev sa gott som hennes erkaende faestman och fick raett att ge
henne dyrbara presenter, under det att Karl-Herman bara fick ge henne
kyssar. Nagra veckor foere examen insjuknade hon i en svar tandvaerk, och
da den ansatte henne, blev hon som galen, skrek och graet och kunde inte
fortsaetta sina studier. Under sadana foerhallanden hade hon mindre nytta
av Karl-August, eftersom de i alla fall inte kunde studera tillsammans.
Ur ren foerstroeelsesynpunkt var Karl-Herman att foeredraga och han satt
hos henne och troestade henne sa gott han foerstod. Men raett vad det var,
floeg vaerken sin kos, ty det var flygvaerk, och vad den betraeffar, sa
later den inte organisera sig. Da taenkte den kloka flickan: Ska jag
sitta haer och foersloesa en dyrbar studietid med Karl-Herman? Nej! svarade
hennes samvete och hon sa: Kaera Karl-Herman, ga in i min garderob och
sitt daer tills jag ropar pa dig. Han fragade varfoer och hon svarade:
Karl-August kunde komma och som du vet, aer vi tillsvidare trolovade. Han
kunde taga illa upp, ifall han funne dig haer. Men naer faran aer oever, ska
jag ropa pa dig. Gott! sa Karl-Herman och gick in i garderoben och vad
han gjorde daer i moerkret, det vet jag inte, om han inte tog sig en
tupplur. Na, efter en kort stund var ju vaerken daer och hon ropade ut
honom igen. Och sa fortsatte de manga dagar i straeck under en lang tid,
aenda till dess att Karl-August en dag verkligen infann sig. Lizzy hade
just sin goda stund och Karl-Herman satt i garderoben som vanligt och
den gangen vet jag att han sov. Karl-August slog sig ned och de
foersjoenko bada i djupa studier, men vips satte tandvaerken i och upp floeg
flickan som en galning och skrek: Mina taender! Jag doer! Och ut stoertade
den yrvakne Karl-Herman och daer stodo de bada rivalerna framfoer
varandra, frustande av f