rbetare, anstaelld vid torvupptagningen. Vidare
antog hon att Bolla stannat foer att inhaemta nagra upplysningar roerande
grodspotten. Det foerra antagandet var riktigt, det senare hoell ej
streck. Vissa utmanande roerelser fran den unge mannens sida, vissa mjuka
slingringar hos flickan oevertygade henne om, att samtalet tagit en
galant vaendning. Fru Janselius suckade. Hon stack pekfingern i mun och
bestroek daerefter med sin egen saliv revormen--ty aeven det ska vara
bra--varpa hon loeste upp sin flaeta, kammade sitt har, satte upp det. Hon
suckade aen en gang och atervaende till foenstret. Paret hade foersvunnit,
men en flik av Bollans blarandiga kjortel stack fram vid husgaveln, och
da och da kom en hullig, brunbraend armbage till synes. Samtalet
fortsatte.

Hade fru Janselius varit en pa handling inriktad natur, skulle hon
givetvis ha slagit upp foenstret pa vid gavel och med fa, kraftiga ord
tillraettavisat den foersumliga. Tyvaerr var hon en maenniska med
vetenskaplig laeggning. Passionerad statistiker foell det henne genast in
att ett stort faelt foer vetenskapliga undersoekningar haer lag obrukat. Hur
mycken tid offrar maenniskan pa sitt kaerleksliv? Snabbt uppdelade hon
arbetsfaeltet i trenne rutor: 1) tid foer kaerlekshandlingar (dans, smek,
coitus), 2) tid foer kaerleksreflexioner och foerberedelser (utsmyckning,
"droemmerier", erotiska boecker och skadespel), 3) kaerlekssamtal ("flirt"
till graensen av giftermalsanbud, daer man rakar in pa socialt omrade).
Fru Janselius besloet att genast ploeja en foersta fara pa det stora
faeltets tredje ruta. Hon skyndade till nattduksbordet och ryckte det
lilla damuret ur dess laederetui. Det lilla damuret stod. Hon blickade
upp mot frontespisklockan oever doerren. Stod. Hon vaende sig mot
Minervaklockan, ett konsolur av Per Henrik Beurling. Minerva stod. Fru
Janselius fick ett allmaent intryck av bristande noggrannhet, av slarv,
av laettsinne--vetenskapens loemskaste fiende. Sa erinrade hon sig
vaeckarklockan. Aeven den stod men kunde dragas upp i ett nafs. Med detta
blygsamma men nyttiga instrument i sin hand tog hon ater plats vid
foenstret.

Fru Olga Janselius, dotter till den kaenda professorskan Anna-Lisa
Willman och hennes man professorn, syster till doktor Karolina Willman
och foerfattarinnan Anna-Lisa Djurling, kusin till docenterna Betty
Willman och Lotten Brenner samt amanuensen Lizzy Willman, var sjaelv som
naemnts av vetenskaplig laeggning och hade icke sa