hade redan varit borta en timme eller mer, da Ludwig anmaelde
gratulanternas ankomst. Fru Olga fraeste:

Har jag lust att sitta och sladdra med kaeringarna! Ga du och hall dem
saellskap.

Tack sa hjaertligt, sa Ludwig och atervaende till Brita.

Fru Olga satte emellertid pa sig sin tjockaste och svartaste klaenning,
knaeppt aenda upp till hakan och foersedd med ett vitt kras. Hon ville goera
sitt yttre sa dystert som moejligt och i full oeverensstaemmelse med hennes
sjaelstillstand. Helst skulle hon ha satt pa sig aenkehatten med sloejan
men fann det oeverdrivet. Hon begav sig till koeket foer att giva order om
foerfriskningar. I skaenkrummet hejdades hon av ett kacklande fran koeket;
hon smoeg sig bort till foenstret mellan de bada rummen. Pa en stol mittpa
golvet satt en av praestens soener eller styvsoener, en sextonarig yngling,
och i hans knae koeksflickan. De ato vaexelvis av samma kaka och framfoer
dem stod den gamla haexan till koeksa med haenderna i sidorna och log
saligt. Fru Olga hostade och snoet sig kraftigt, hon gick med tunga,
langsamma steg fram till doerren, som oeppnades av koeksan. De bada
ungdomarna hade foersvunnit och hon kunde ge sina order.

Pa var sin kant av stora trappan sutto Ludwig och Brita, hopkrupna,
grinande mot solen men oroerliga och allvarliga som indianer i radslag.
Ludwig sa:

Jag tycker i alla fall det. Men du aer en lerkruka.

Tror du, jag aer raedd? sa Brita. Foer dig kanske?

Vad kaebblar ni om? fragade fru Olga. Hon stod mittemellan dem, rak och
allvarlig, med magen nagot framputande och haenderna korslagda daeroever. I
vaenstra handen hoell hon en klumpig och voerdnadsvaerd gammal nyckelring
fullsatt med stora nycklar, som inte hoerde nagon vart. De brukbara
nycklarna voro naemligen i hushallsmamsellens vard och lanades icke ut.
Hon fragade alltsa: Vad kaebblar ni om? Och Brita svarade:

Han vill lura mig upp pa sitt rum.

Jag skulle visa henne nagot, foerklarade Ludwig.

Fru Olga sa med harda laeppar och skarp staemma:

Aer detta nagot fastspikat pa ditt rum, Ludwig? Eljest foereslar jag, att
du visar det haer.

Ludwig betraktade henne med grubbel och oro.

Kors i jissi namn vad du aer dum i dag! sa han.

Brita sa:

Hon aer inte dum. Men hon aer naiv.

Och de fortsatte sina underhandlingar, i det han sa:

Om du inte vore en lerkruka, skulle du inte vara raedd--

Hon genmaelte:

Vad skulle jag egentligen goera pa ditt rum? Skulle jag ta handduken och
t