ersatar, gan
er vaeg! Si Kalle sitter daerinne med bibeln i hand, men sjaelen aer hos
Gud. Evigt, evigt, evigt halleluja!

Halleluja! svarade folkhopen. De djaervaste smoego sig fram till foenstret
och tittade pa torparen, som mycket riktigt satt daer med bibeln pa knaet
men med blicken stelt riktad framfoer sig. Ibland ater kom den
sinnessvage gossen utrusande med en kvast eller sotraka i hoegsta hugg
och gick loes pa menigheten, som voerdnadsfullt vek eller laet sig slas.
Till sist och da vaentan framkallat en angestfull spaenning, oeppnades
doerren och torparens roest laet hoera sig utan att han sjaelv kom till
synes. Han laeste eller predikade pa ett entonigt, sjungande saett och med
en ytterst langsam men stadig stegring av rytm och roestens styrka. Denna
stegring verkade hetsande och jagande som arabisk musik. Kvinnorna
boerjade buga framat och bakat, maennen foeljde. Ploetsligt stod predikanten
mittibland dem; den vidoeppna munnen tjoet fram en stroem av ord eller
ljud; bade ansikte och kropp voro otroligt foervridna och efter
samstaemmigt vittnesboerd av troende och otrogna, svaevade hela gestalten
minut efter minut ett gott stycke, sannolikt ett par fot, oever marken.
Da extasen var oever, foell han i en hoeg och bars hastigt in i stugan av
gumman och pojken.

Men aeven da torparen icke predikade och da ingen allmaen vaeckelse kom
folk att foervandla myrstigen till bred och upptrampad vaeg, haende det som
oftast att en och annan syndare soekte skydd i Spilleboda. Vanligen var
det ungt folk och synnerligast kvinnor, vilka sett Satan nalkas i en
eller annan gestalt och kaent sin svaghet. Torparen spillde inte manga
ord pa dem, men hans gumma satte dem till hart arbete, och detta jaemte
sang och boen foerdrev den lede. Satillvida var allting gott och vael, men
foertalet hade ocksa nagot att saega om Spilleboda och pastod att de unga
kvinnorna daer ej blott funno skydd mot synden utan aeven befrielse fran
dess foeljder. Uttrycket "att ga till Spilleboda" hade inom vissa
laettsinniga kretsar fatt en alldeles saerskild betydelse och naestan
blivit en fackterm.

Naer foervaltaren framkastade den foermodan, att Bollan gatt till
Spilleboda, blev saledes fru Janselius i hoegsta grad upproerd och
beskyllde Casimir Brut foer att foerdaerva gardens moral och anseende genom
att draga dit en massa loest folk. Foervaltaren svarade med ovanligt
saktmod att han genast skulle rida till Spilleboda foer att undersoeka
saken. Han