ag taenker pa en sak, sa hon. Det finns kanske en foerklaring. Antagligen
hade Bollan boerjat staeda i skrivrummet och flyttat pa Eros. Ja, nu minns
jag, att den stod snett bakom skrivstolen. Fast jag inte faeste mig vid
det.

Alltsa aer det Bollans fel, dekreterade Ludwig.

Fru Olga funderade.

Hon sa:

Det blir inte mindre foerargligt foer det. Jag skulle oenska, att hon
aldrig finge reda pa det. Jag kunde naturligtvis saega, att jag staellt
undan vasen. Men skaervorna!

Skaervorna? upprepade Ludwig. Det aer ju en smal sak. Dem tar jag och
graever ner dem. En moerk natt.

Sa att ingen ser det?

Sa att ingen ser det!

Och du skvallrar inte?

A hut! sa Ludwig.

Da fick han tva kyssar. Och uppmuntrad haerav, kraengde han av sig
pyjamasrocken, bredde ut den pa golvet och boerjade fylla den med
skaervor.

I detsamma knackade det pa saengkammardoerren. A, herregud! viskade fru
Olga. Det aer Bollan!

Hon fragade:

Vem daer?

En grov roest svarade kort och snaevt: Foervaltarn.

Hon vaende sig hastigt om. Ludwig sag upp, fragade:

Vad aer det med dig?

Hon svarade:

Ingenting. Men du hinner inte ta med dig skaervorna nu. Jag ska laegga dem
daer i nedre skapet, sa kan du haemta dem vid tillfaelle.

Ploetsligt och till synes taemligen omotiverat stampade hon ursinnig i
golvet och fraeste:

Saett atminstone pa dig rocken, din drummel!

Ludwig reste sig, storoegd, tog sin rock.

Hon fortsatte viskande:

Foer resten behoever du inte ga genom saengkammaren. Du kan lika gaerna ga
genom Jan-Petters rum. Skynda dig!

Och vaend mot saengkammaren ropade hon:

Jag kommer. Jag ska bara snoera skon--

Aesch vad du aer fanig! sa Ludwig och gav henne en foerbittrad och sorgsen
blick. Ljuga! Fy fan!

Men hon hade redan gatt in i saengkammaren och staengt doerren. Ludwig
gjorde en grimas och lydde. Foerst da han passerat Jan-Petters rum och
kommit ut i stora salen, stannade han ett oegonblick eftertaenksam. Doerren
mellan skrivkabinettet och Jan-Petters rum hade foer ovanlighetens skull
och kanske foer foersta gangen pa ett decennium statt oreglad.

Frampa foermiddagen anlaende tante Saras gaester. Foerst kommo i foerhyrd
stadslanda damerna Theander, tre systrar och kompanjoner. Tante Saras
foerbindelse med dessa damer bestod endast daeri att hon tva eller tre
ganger om aret gjorde nagra sma inkoep i deras kortvaruaffaer. Men gamla
fruntimmer foersta att uppskatta varandra, de flocka sig gaerna samm