gens lopp. Hon betaenkte sig men samtyckte. Det visade sig
genast, att iden varit god. Den unge mannen upptraedde icke mera i var
butik, flickan utraettade snabbt sina aerenden, och minst sex kvaellar i
veckan kunde vi med lugnt samvete utbetala de tjugufem oerena, som vi
lade i en sparboessa foer att ej fresta henne till onoediga utgifter. Pa sa
saett skaerptes hennes sinne foer sparsamhet, hennes karaktaer staerktes och
vi gladde oss mycket at det goda resultatet. Ty om vi ocksa icke aero
mera moraliska aen andra maenniskor utan snarare tvaertom--vilket herr
generalagenten kan intyga, om han vill--sa maste det i alla fall glaedja
oss att se en ung maenniska oeva sig i sjaelvbehaerskning i staellet foer att
ge sig haen at nycker och passioner. Flera manader foergingo,
sparpenningen vaexte oavlatligt och vi boerjade redan smatt fundera pa,
hur den baest borde anvaendas foer att laenda flickan till fromma. Men en
dag uppenbarade sig den unge mannen ater i var butik. Utan att ens se at
flickan, som foer resten vaende sig bort, begaerde han att fa tala med
firmans chef. Min syster kaende sig ganska orolig, men styrkt av sitt
goda samvete, tog hon emot honom pa kontoret. Han fragade helt hoevligt,
om det aegde sin riktighet att vi betalade hans faestmoe tjugufem oere foer
varje dag, de inte traeffades. Min syster svarade med fasthet: Det goera
vi och aemna sa fortfara. Det vill jag innerligen hoppas, sa den unge
mannen, ty min faestmoe sparar pa sitt hall och jag pa mitt. Och ju mer vi
fa, desto baettre, ty i pingst ska vi resa upp till Stockholm och roa oss
grundligt och faesta upp pengarna. Man kan taenka sig min systers kaenslor;
men innan hon hunnit fatta nagot beslut eller radgoera med oss yttrade
personen: Jag har ett foerslag att goera froeken Theander. Betala min
faestmoe femtio oere i staellet foer tjugufem, sa kommer hon att arbeta tio
ganger mera aen nu och ni vinner i alla fall pa affaeren.--Varfoer skulle
jag goera det? fragade min syster. Och varfoer skulle hon arbeta tio
ganger mera?--Daerfoer, svarade personen, att vi i sa fall skulle foerbinda
oss att inte heller traeffas om naetterna, vilket nu aer fallet. Hon skulle
komma utsoevd till sitt arbete, och vad vara noejen betraeffar, sa kunde vi
taga igen skadan i pingst.

Pa sa saett, sloet froeken Theander, blevo vi lurade, och vart lilla foersoek
misslyckades, fastaen iden var god. Vi anfoertrodde oss at var granne,
herr generalagenten; han gjorde narr av oss