en hoell han sin ridkaepp, i den andra nagonting som
liknade en roedprickig snusnaesduk. Naer nu damerna och Ludwig i korus
ropade: Gomorron Casimir! Gomorron Brut! Gomorron foervaltaren! knycklade
han hastigt ihop naesduken och stoppade den i fickan. Han lyfte lite pa
moessan och fortsatte sin vaeg. Fru Olga hejdade honom.

Brut! ropade hon. Har ni sett till Bollan?

Han stannade men vaende sig inte om. Fru Olga fortfor:

Jag skickade ut henne ett aerende och vips kom en av era torvupptagare
och la beslag pa henne. Daer ser ni!

Han vaende sig langsamt om, tog nagra steg mot huvudbyggnaden, stannade.

Hur vet hennes nad, att det var en torvupptagare?

Det vet jag inte, svarade fru Olga, men jag antar det. I alla haendelser
var det inte nagon av gardens folk.

Hur dags ungefaer var det? fragade foervaltaren. Fru Olga smalog. Ungefaer!
Hon svarade:

Moetet aegde rum daerborta vid husknuten. Det boerjade klockan 6,43 och
varade i trettioatta minuter och fjorton sekunder.

Foervaltaren tog hastigt upp sin klocka; Ludwig skrek:

Kors i jissi namn! Tog du tid?

Jag tog tid, svarade fru Olga. Och hon taenkte: Det aer sa gott att jag
foerbereder dem.

Jag tog tid, upprepade hon och pekade pa det krossade vaeckaruret, och
jag taenker haedanefter ta tid, sa ofta jag blir i tillfaelle. Det
foerefaller mig naemligen vara av stort intresse att taga reda pa, hur
mycken betald arbetstid som pratas bort--

Vartat gick de? fragade foervaltaren.

Det visste hon inte sa noga. Karlen hade moejligen gatt nedat parken,
flickan hade helt enkelt foersvunnit. Fragan saknade foer resten betydelse
och hon fortfor:

Jag tror, att jag med en smula papasslighet och noggrannhet skall kunna
komma till en visserligen endast approximativ men ganska palitlig
uppskattning av den foersloesade tiden och dess ekonomiska betydelse. De
forskningar (hon soeg pa ordet) jag redan gjort, har givit foerbluffande
resultat--

Hon soekte foergaeves nagon foerbluffelse i ahoerarnas ansikten.
Vetenskapares likgiltighet foer forskningar pa andra omraden aen deras
eget aer otrolig. Och den fullstaendigt ovetenskaplige Casimir Brut sa:

Frun hade gjort klokare i att ropa tillbaka flickan.

Det korta "frun" angav, att han var ond. Han svaengde om pa klacken och
stegade in i flygelbyggnaden. Emellertid var det ju icke foer honom hon
taenkte avsloeja sina planer. Han kunde gaerna ga sin vaeg. Hon undrade, hur
hon borde laegga sina ord. Det aer inte sa l