tligen sa jag:

Aerlighet varar laengst och med sanningen kommer man langt, om man
anvaender den raett.

Jag utvecklade min plan foer Judit och den vann hennes gillande. Men den
kvaellen droejde jag med flit ute oever staengningstiden och kom inte hem
foerraen klockan slagit tolv. Min mor var alldeles utom sig av angest foer
min skull och i staellet foer att mottaga mig med bannor, som jag vaentat,
tryckte hon mig hart i sin famn och graet vid mitt broest. Da skaemdes jag;
men jag sa:

Kaera mor, du roer mig till tarar och jag vill inte bedraga dig med
undanflykter utan jag vill saega dig hela sanningen. Jag aelskar en flicka
och med henne har jag foerlustat mig i Pratern fast pa oskyldigaste saett.
Vad vi gjort i kvaell, det ha vi gjort manga kvaellar; men olyckan ville,
att vi foersenade oss.

Da stoette min mor mig tillbaka och kastade sig daerpa oever mig och drog
mig i haret. Hon fragade mig efter flickans namn och da jag standaktigt
foerteg det, ropade hon:

Det aer saekert nagon av rabbi Schamils pigor. Men jag ska sla ut min
slask i hans traedgard och da han fragar, vad det ska betyda, ska jag
saega honom sanningen!

Jag soekte lugna henne och draga hennes misstankar fran rabbins hus, men
hon vandrade av och an med utslaget har och var i hoegsta grad upproerd.
Foeljande morgon, da hon lugnat sig litet, sa hon:

Jag ser, att min tuktan och mina boener ingenting foermatt, och nu boerjar
du bli foer stor foer aga. Men hellre aen att du skall foerdaerva dig med
slinkor, vill jag se till att fa dig gift.

Daermed hade jag natt mitt foersta mal och jag foerradde min glaedje i det
jag ropade:

Ack, kaera mor, om du sa aentligen vill! Och jag har en praektig flicka pa
foerslag.

Det tror jag nog, svarade min mor helt torrt. Men den saken angar mig
och inte dig. Och lat du mig hallas.

Da foerstod jag, att hon aemnade uppsoeka en aektenskapsfoermedlare, och aeven
det hade jag foerutsett. Pa var gata fanns det tvenne och den ene var
ingen annan aen den daer skraeddaren, var falske anfoervant, som med sina
konster och knep ruinerat min stackars far. Den andre var en aktad
koepman och var granne. Till honom gick jag och sa:

Om min mor kommer foer att radgoera med er i aektenskapsfragan, sa goer mig
den tjaensten att foeresla rabbi Schamils dotter.

Han svarade:

Aer du galen? Eller vem tror du dig vara? Det vore en skymf mot rabbi
Schamil!

Jag anfoertrodde honom var hemlighet och foerklarade alltsamman