blev sittande, vred upp fageln pa
nytt, lyssnade betagen till dess toner och betraktade med tarfylld blick
dess naturliga, naetta och livliga roerelser. Men generalagenten sa:

Lilla hennes nad kommer alldeles lagom foer att slita en tvist mellan mig
och de kaera maenniskorna--han pekade pa damerna Theander och
Alexander--som pasta, att man i deras och Saras alder aer alldeles ur
leken. Men jag pastar, att en vacker och fin gammal flicka, som kusin
Sara, aldrig gar saeker sa laenge det finns aemabla och kuranta aenklingar
som herr kyrkoherden och jag. Och saerskilt haller jag foere, att
kyrkoherden med sin paranta och galanta statur kan vara farlig foer lite
var.

Jaha! sa praesten och spaende ut broestet.

Men fru Olga sa kort och torrt:

Jag taenker, att tante Sara betackar sig.

Ja, visst betackar hon sig! skreko damerna Theander i livlig koer. Foer
mig? sporde praesten och betraktade sin slitna kaftan.

En aenkling och praest, sa froeken Alexander, aer som en ryttare utan haest.

Sa oanstaendigt! skrek yngsta damen Theander men angrade sig och pastod
att hon taenkt pa nagonting annat. Praesten slog sig ned bredvid tante
Sara och sag ganska snopen ut. Den gamla roerdes till medlidande,
klappade honom pa handen och sa:

Ja, ja, kaera kyrkoherden, vem vet vad jag hade sagt, om jag varit
tjugufem ar yngre.

Jasa! infoell fru Olga foerbittrad. Vill du nu pasta, att du ocksa varit
giftassjuk? Du! Som inte vagat se pa en karl genom sotat glas--

Jag? fraeste tante Sara och riste pa huvudet med de lilafaergade banden.
Nej nu gar det foer langt! Vagar jag inte se pa en karl?

Och hon hoell andan och spaende oegonen i praesten.

Aeldsta damen Theander jublade:

Se pa Sara! Sa kavat!

Men tante Sara tog ater till sig blicken och goemde den under
tarkuddarna. Helt foerlaegen oever sin dristighet sa hon:

Jag behoever vael inte vara manhatare, daerfoer att jag varken varit
foerlovad eller gift. Den som aer ful och fattig far sitta pa glasberget.
Men jag har aldrig foersummat att njuta av manligt saellskap, naer det har
bjudits.

Och vaendande sig till praesten, tillade hon:

Det har jag heller aldrig angrat; foer jag ska saega kyrkoherden en sak:
jag har funnit, att manligt umgaenge verkar befruktande.

Da brast den olycksalige praesten i ett foerfaerligt skratt och sedan han
skakat av sig den vaersta munterheten och torkat oegon och mun med en
tvivelaktigt ren naesduk, sa han:

Det aer sa sant som det a