oerakt och leda. Lizzy kastade sig emellan dem
och ropade: Karl-August! Tro inte att jag bedrar dig! Jag tar aldrig
fram Karl-Herman annat aen da jag har tandvaerk. Och det var sant. Men nog
blir jag ledsen, naer jag hoer den flickan pasta, att man inte kan
organisera kaerleken.

* * * * *

Haerat skrattade alla undantagandes froeknarna Theander, som alltjaemt
hoello sig uppraett i foersvarsstaellning och fordrade att fa veta orsaken
till herr generalagentens skratt och utrop. Han sade:

Jag vill bara ha sagt, att om hennes nad oenskar organisera kaerleken pa
ett ekonomiskt saett, sa boer hon ej foersumma att inhaemta damerna
Theanders rad, ty aeven de ha gjort sina roen i den fragan.

De tre damerna betraktade varandra, upphetsade och till synes faerdiga
att taga till flykten. Slutligen sade den aeldsta:

Vi fa hoppas att herr generalagenten syftar pa en sak av ringa
betydelse och i sa fall aero vi beredda att meddela vara erfarenheter.
Men skulle han verkligen syfta pa nagonting annat, da sitta vi haer
malloesa. Daeremot kan min yngsta syster beraetta, vad som haent oss med var
springflicka.

Den yngsta systern satte sig med en kraftig knyck tillraetta pa stolen,
och i det hon vaende ryggen at den tyst flinande gubben foertalde hon:

Vi ha i var lilla affaer en springflicka och froeken Sara kaenner henne.
Hon aer renlig och aerlig, god och ordningsaelskande, uppriktig och
trovaerdig, gudfruktig och dygdig, snabbtaenkt och flitig, gladlynt och
behaglig samt har ett mycket gott saett mot kunderna, sa att vi taenka
behalla henne, om vissa personer laemna henne i fred. Foer nagon tid sedan
upptaeckte vi, att hon har en sa kallad faestman, en ung person, som ofta
besoekte var butik utan att koepa nagot. Likasa lade vi maerke till, att
hon foerdroejde sig pa gatorna och foersloesade tiden antagligen i den unga
personens saellskap. Da fick jag en ide, ty av oss tre aer det vanligen
jag som far ideerna, under det att min aeldsta syster aer firmans chef och
min naest aeldsta kassoerska. Och jag taenkte alldeles som hennes nad och
gjorde ett oeverslag och fann att det daer pratandet och fjantandet
vallade firman en raett stor foerlust. Jag oeverlade med mina systrar och
vi blevo eniga. Och min aeldsta syster sa till flickan: Varje dag du inte
traeffar din faestman skall vi betala dig tjugufem oere, ifall du om
kvaellen kan taga oss i hand pa att du varken sett eller talat med honom
under da