h steg ut pa blecket. Sex
damer skreko men den sjunde, tante Sara, stod parat att taga mot
gratulationen. Och han sa:

Kaera tante Sara! Det aer din namnsdag i dag och du aer sa soet. Ja, det aer
min uppriktiga mening, fast andra tycker att du aer ful. Hade jag rad,
skulle jag ge dig loestaender till underkaeken. Men jag aer en fattig gosse
och jag oenskar dig allt gott. Undantagandes en riklig avkomma.

Ludwig! skrek Lizzy.

Lizzy? parerade han prompt och tjaenstvilligt. Och bekymrad tillade han:
Var det klumpigt sagt? Jag kom att taenka pa bibeln och den risk, som
vidlader mangariga Saror. Andra aero vid den aldern foerskonade. Men det
ska bli en aendring. Gomorron Lizzy. Gomorron Betty. Gomorron tante
Karolina. Jag hoppas, att du har sovit gott? Gomorron Lotten. Gomorron
lilla soeta Brita. Och tack foer i natt! Jag droemde att vi lag i
syskonbaedd--

Ludwig! skrek fru Olga. Han hoppade till sa att blecket knakade, och
stirrade foerskraeckt ned pa henne.

Jasa, det aer du Olle, sa han. Gomorron.

Olle var hennes smeknamn, ett pahitt av Jan-Petter.

Du aer ra! sa fru Olga.

Ja, medgav han, det aer jag, men det ska bli en aendring. Jag har haft en
gemen droem--

Han stirrade ned i backen, rynkade pannan och gjorde en min som om han
svalt ricinolja.

Om mig? fragade Brita, tog polkagrisen ur mun.

Nej, inte om dig. Det sa jag foer att retas. Jag droemde om ett annat
kvinns. Det var inte nagon av er. Jag tror inte, att jag kaende henne. Vi
gingo pa myren och kommo till Spillebobrunn. Vi stodo alldeles vid
vasskanten och gnabbades lite. Raett vad det var, ville hon knuffa mig i
brunn. Jasa du, sa jag, tog henne i haret och boejde henne bakat. Jag
taenkte att jag skulle kyssa henne pa halsen; men i staellet tog jag upp
min jaktkniv och skar av henne strupen--

A hu! skreko damerna. A hu, vad du aer ra!

Han hoerde dem knappt; droemmen satt aennu kvar i honom. Han knep hart ihop
oegonen och hela kroppen riste av vaemjelse. Han mumlade:

Jag blev alldeles blodig. Aenda upp i ansiktet--

Ploetsligt ropade Brita:

Daer kommer Casimir Brut!

Ludwig hoppade in i rummet. I Casimir Bruts naervaro uppfoerde han sig
alltid som en ung gentleman och tillaet sig inga pojkstreck. Han hyste en
fanatisk tillgivenhet foer schweizaren, delvis beroende pa den
omstaendigheten, att Casimir var den ende, som grundligt agat honom.

Foervaltaren kom fran parken och gick tvaersoever gardsplanen mot hoegra
flygeln. I ena hand