ga flickan med oss till staden.

Naturligtvis hade vi klart foer oss att vi daermed patagit oss ett ansvar
av mer aen vanliga matt. Vi vidtogo ocksa, som vi trodde, alla taenkbara
atgaerder till hennes skydd. Hennes draekt blev enkel men ej lantlig, ty
en instinkt sade oss, att lantflickorna aero saerskilt utsatta foer
flickjaegarnas attacker. Vi gavo henne var egen fars rum, som aer belaeget
mellan min yngsta och min naest yngsta systers; pa dess tredje sida
ligger kontoret, daer jag brukar sova; foenstret vetter at garden och
foersags dessutom med taemligen taeta gardiner. Vi skaffade laemplig lektyr
foer hennes fristunder; vi lagade sa att var fars portraett med de goda
men bistra dragen betraktade henne, da hon lag i hans saeng. Naturligtvis
fick hon foelja oss i kyrkan, och pa soendagen laemnade vi henne
oeverhuvudtaget aldrig ur sikte. Sedan vi gett henne en hel del kloka
foerhallningsregler ansag jag foer min del, att vi borde laemna resten at
Foersynen och flickans naturliga oskuld.

Men min yngsta syster, som laest mycket och som har ett skarpt huvud,
delade icke min mening. Det aer, sa hon, en modern asikt, att ungdomen i
vissa haenseenden boer upplysas, foersiktigt men grundligt. Naer vi nu
patagit oss ansvaret foer detta naturbarn, vore det oraett av oss att ej
lyssna till taenkares och pedagogers ord. Jag var inte mycket foer saken,
men min systers ideer bruka vara goda och loenande och jag gav efter. Hon
laeste ytterligare nagra boecker i aemnet, och sedan hon foerberett sig
gingo vi alla tre in till flickan. Kaera Lisbeth, sa hon, den moderna
tiden har medfoert ett friare umgaenge mellan koenen, vilket befordrar ett
vaelsignelsebringande tankeutbyte och andra foerdelar. Men denna frihet aer
en frihet under ansvar.

Jag tror inte, att flickan riktigt foerstod henne, ty det gjorde inte jag
heller, varfoer jag bad min syster anvaenda ett laettfattligare sprak. Hon
laet da flickan foersta, att den manliga ungdomen i var stad ingalunda har
det baesta rykte och hon sa: Om nu nagon av dem tilltalar dig, sa ska du
inte genast laegga benen pa ryggen. Sa gjorde man visserligen foerr, men
det hade redan da sina olaegenheter och passar ej foer var ordnade tid.
Utan du skall hoevligt men bestaemt tillraettavisa honom, en gang, tva
ganger, tre ganger. Hjaelper icke det, skall du tillkalla naermaste
polisman eller, om sadan ej finnes i naerheten, ropa pa hjaelp.

Lisbeth lyssnade uppmaerksamt och i hennes stora, klara