on, att det
var renaste guld. Resultatet av denna uppfostran blir ofta en psykos. Om
patienten infoeres i rum, daer andra personer vistas, soeker han skydd i
doerrspringor och kakelugnsvrar eller bakom gardiner och skaermar.
Framdragen ur sitt goemsle, rakar han i stark upphetsning, som snart
foeljes av utmattning och stundom kollaps. Tremor foerekommer, staemman
blir hes och groetig eller ocksa utomordentligt gaell, talet aer stammande
och osammanhaengande, pulsen ojaemn, han svettas ymnigt saerskilt om haender
och foetter i svara fall foerekommer inkontinens. Omdoemet aer avtrubbat och
han visar fullstaendig ofoermaga till logiskt taenkande. Han anser sig vara
vaerldens obetydligaste maenniska men tror sig samtidigt vara foeremal foer
allas uppmaerksamhet. Skratt och viskningar saetter han alltid i samband
med sin person, och om det ocksa inte visar bristande omdoemesfoermaga, sa
aer det i alla fall vadligt dumt. Han kan vara kunnig, flitig,
samvetsgrann, oever medelmattan begavad och till karaktaeren oeverjordiskt
ren, men han aer alltid underjordiskt blyg och tafatt. I yngre ar kan
hans utseende vara ganska behagligt och man kan saega till sig sjaelv: Det
blir nog nagonting av den daer pojken, om han far mera ruter i kroppen.
Men det far han inte! I alla haendelser ej om han laemnas at sig sjaelv.
Navelstraengen blyghet kvaever honom. Kastar han sig nagon gang oever ett
sjaelvstaendigt arbete, blir den glaedjen inte lang. Snart stoeter han pa
nagon liten detalj, som foerefaller ooeverkomlig. Andra skulle se pa den
med otalighet, han betraktar den med oedmjukhetens vidskepelse. Jag har
velat flyga foer hoegt! Vad min kaera mor hade raett! Sa dalar han nedat.
Foer att straffa sin egen djaervhet inmundigar han andras tankar i
kolossala kvantiteter, och ingenting kan vara osundare. Blicken blir
skum, ryggen kroeks, huvudet sjunker. Rockkragens luggslitning smittar
haret, som boerjar falla; klaedernas flaeckfeber angriper huden och
vanstaeller ansiktet; sjaelens skygghet alstrar var i oegonvran och kommer
naesan att droppa. Han aldras hastigt och foersvinner, vael ej i graven men
i nagon gra och moerk och murken vra.

Sjukdomen, fortsatte Lizzy, gar aldrig av sig sjaelv till haelsa, men
lyckligtvis ha vi ett ofelbart specificum: erotik. Faster Anna-Lisa
anvaende medlet med stor framgang pa sina unga idioter. Hennes
terminologi var oklar och hon begagnade ordet foerstaelse i staellet foer
erotik. Ett ogenerat och framfusig