gaerna ge
er i vaeg! Allasammans! Eljest kan det haenda! Att jag koer i vaeg er!

Sedan den lilla frun utslungat denna vidunderliga hotelse tog hon sjaelv
till flykten och laemnade lusthuset halvspringande. Upp stoertade tante
Sara och satte efter henne; doktor Karolina kippade ett oegonblick efter
andan men foeljde raskt. I hennes fotspar gled med mjukt vaggande gang
Lizzy, trippade Betty, lufsade Lotten med det stripiga haret slakt
haengande ned oever panna och naesa. Brita slutligen gav sig tid att
sticka en polkagris i mun och skaenka praestens son till avsked en lang
blick.

Hoer nu herrn! sa Ludwig till denne. Man blir rasande av flickor. Har
herrn maerkt det? De aer nog trevliga, sa laenge de varar, men efterat mar
man illa. Tycker herrn som jag, sa gar vi bakom lagarn. Det aer raetta
stunden foer det nu.

Och de foeljdes at bakom lagarn. Sedan kusken tillkallats foer att
tjaenstgoera som domare, yttrade Ludwig sakligt och sansat:

Vet herrn, vad jag har hoert saegas av en trovaerdig person? Jag har hoert
saegas, att herrns far ska vara en riktigt genomtrevlig praest!

Vem saeger det? fragade praestsonen.

Jag! svarade Ludwig.

Och du, genmaelte praestsonen, aer en ouppfostrad lymmel och en aecklig
flickpojke!

Vem saeger det? fragade Ludwig.

Jag! svarade praestsonen.

Denna korta ceremoni gav slagsmalet ett moraliskt beraettigande, och de
bada kaemparna avlade nu med vaerdighet och utan bradska sina rockar,
varpa kusken harsklade, spottade och sa till, att de kunde boerja.

* * * * *

I lusthuset kvarblevo emellertid praesten, froeken Alexander och
generalagenten. Praesten vandrade saevligt omkring och tog sig en kaka haer
och en bulle daer och stoppade dem tankspritt i fickorna. Slutligen laet
han upp sin mun och sa:

Haer pratas hit och dit om kaerlek och annat, men jag taenker att haer
finns nagonting, som ska doeljas. Nagonstans ligger en hund begraven, det
ska ni fa se. Allting star inte raett till. Och vad aer det nu foer en
historia med den bortsprungna flickan?

Ack, herr kyrkoherde! svarade froeken Alexander, det aer en faslig
historia! Flickan ska ha slaepats till Spilleboda brunn, moerdats och
saenkts i vattnet.

Vem har inbillat henne det, lilla froeken? sporde praesten och spaerrade
upp oegonen. Froeken Alexander log.

Det aer sa med mig, sa hon, att folk gaerna anfoertro sig at mig, om de ha
nagonting sorgligt eller hemskt pa hjaertat. Jag vet i