os oekar
arbetsintensiteten kolossalt. En mycket trovaerdig jaegmaestare har
beraettat foer mig foeljande: Han skulle avverka skog nagonstans i obygden
och hade ett arbetslag pa femton man. Ett aeldre fruntimmer atog sig att
halla dem med mat. Hon var en duktig och matkunnig kvinna, men karlarna
voro i alla fall inte noejda med kosten. De tjurade och surade, voro
ovilliga i arbetet, och det hela gick troegt. Slutligen ledsnade den goda
gumman pa deras klander och laemnade dem i sticket. Att finna en
ersaettning var inte laett, och jaegmaestaren hade stora bekymmer, som han
haendelsevis rakade anfoertro at en ung kvinnlig slaekting. Hon kaende
medlidande med de stackars maennen, och dessutom var hon vetgirig av
naturen och ville gaerna vara med om lite av varje. Hon erbjoed sig att
taga gummans plats, och ehuru hon inte doeg mycket till i matlagning,
gjorde hon sitt baesta foer att halla karlarna vid gott humoer. Efter en
vecka lago fyra av dem pa lasarettet, mer eller mindre knivskurna; men
de oeverlevande gingo fram som baersaerkar i skogen och taevlade om att visa
sin kraft och skicklighet. De maektiga furorna foello med fart och med
dan. Jaegmaestaren foervanade sig, men flickan sa: Deras krafter ha
mangdubblats, daerfoer att jag lagar dem sa god och naerande mat. Och lat
mig bara hallas, men kom aldrig till min stuga, ty jag kaenner pa mig att
det skulle bringa olycka. Jaegmaestaren lovade och han kaempade tappert
med sin nyfikenhet, men en hoestkvaell blev den honom oevermaektig. Han smoeg
sig bort till kojan, som timrats upp foer flickan. Det var sa dags, att
hon borde reda aftonvarden, och pa en haell utanfoer stugan brann mycket
riktigt en eld och oever elden haengde en kittel. Nagra karlar voro
samlade runt elden; en av dem rev sig i huvudet och slaengde en knippa
moroetter i kitteln, en annan tog sig betaenksamt om hakan och la en
flaesksval till roetterna, en tredje toemde grynpasen i soppan, en fjaerde
betade broed i den, en femte kryddade den med salt och peppar, ingefaera
och kanel, anis och faenkol och alla de kryddor som fanns i burken. Den
sjaette roerde flitigt om med en traepinne i det han sa: Knepet med soppor
aer att roera dem vael.

Men flickan, som skulle laga maten, syntes inte till! Da gick
jaegmaestaren in i stugan och daer satt flickan och speglade sig och la upp
papiljotter till natten. Jaegmaestaren blev mycket ond, daerfoer att hon
taenkte mera pa sitt utseende aen pa sin plikt. Foer att gru