av hennes tarar--

Den lilla fruns tarar hade verkligen boerjat rinna, en efter en, sakta
men stadigt runno de utfoer kinderna. De laettroerda flickorna Willman
staemde om tonen. Med mild roest fragade doktor Karolina:

Och varfoer, stackars Olle, har du avskedat Brut?

Daerfoer, svarade fru Olga med ploetslig bestaemdhet och svaeljande graten,
daerfoer att det inte gar i laengden med tva viljor pa en gard.

Och vem, fragade Ludwig vaenligt men sorgset, vem har inbillat dig,
stackars Olle, att du har en vilja?

Och vem, fortsatte doktor Karolina, taenker du ta i hans staelle?
Antagligen nagon ung person, som kan prestera ett foermanligare yttre aen
herr Brut.

Han aer inte snarvacker, medgav Lizzy. Och han aer allt annat aen aelskvaerd.
Men i ett fall som detta skulle jag bara faesta mig vid hans duglighet.

Ack, vi stackars flickor! utbrast Lotten. Hur ska det ga, om Olle
ruinerar oss? Mitt lilla stipendium raecker knappt till tobaken.

Lummiga Larsbo! tremulerade Ludwig med djupa broesttoner. Stolta och
manliga faedernegard, som fallit i en kvinnas haender! I andanom ser jag
dina ruiner! Aengar och akrar kvaevda i ograes, begravas i granande mossa.
Noeten skria foergaeves efter ans och foeda, sprida till sist sina knotor
oever myren. Lador och logar stoerta murknade samman vid vindens dova
suckar. Och i det takloesa slottet spirar graes i de ruttnande tiljornas
mull. Uv och hoek reda bo i salonger och salar, raeven sin lya i
kaellaren. Men jakten aer eljest kaputt, ty hundratals tjuvskyttar har
foerstoert den. Och i de milsvida skogarna givs ej annat matnyttigt vilt
aen flickorna Willman, en irrande uthungrad skock, som till sist rikta de
tranande blickarna mot den kyske gubben i manen. Sadant, Larsbo, blir
ditt oede om Casimir flyttar!

Prata inte dumheter! avbroet doktor Karolina i gaellare ton. Jag tal inte
hoera talas om den saken. Unga aenkor aer ju kaenda foer sina nycker och
staella stora fordringar pa omgivningen, i synnerhet den manliga. Men det
far vara matta med allt! Jag ska genast tala med herr Brut.

Hon reste sig foer att verkstaella sitt beslut. Men fru Olga staellde sig i
vaegen foer henne och hon tog henne i armen och tryckte den sa hart att
det naermast liknade en nypning. Hon sa:

Herr Brut har fatt sitt avsked och den, som taenker blanda sig i den
saken, goer baest i att laemna Larsbo. Jag aer en sjaelvstaendig varelse och
ni ska inte tro, att jag aer angelaegen om ert saellskap. Ni kan