en med fageln kom till
synes. Han vred pa en skruv och det naetta djuret bugade artigt, smaellde
med vingarna och spretade med stjaerten.

Generalagenten log oemt och lyckligt:

Snaella maenniska, sa han, vi ha bada kommit till den alder da man kan
taga det mesta med ro. Vaedret aer vackert, platsen behaglig. Vad fattas
oss? Jo, lite fagelkvitter! Hoer far ni hoera en naektergal, som aldrig
blir hes! Det aer konst, som oevertraeffar sjaelva naturen! Och priset aer
fantastiskt billigt! Hoer far ni hoera! Utan koeptvang! Blott foer att njuta
staellets och stundens behag!

Han tryckte pa en knapp och genast boerjade fageln sjunga med vaelljud.

Liksom en hoena da hon vill laegga sitt aegg i fred, soekande kilar aen hit
och aen dit foer att finna ett goemsle foer den oevriga flocken och ett
passande baele, sa sprang fru Olga orolig och foervirrad omkring aen i
parken, aen pa garden och slutligen genom husets salar och rum. Efter
henne foeljde Karolina och Lizzy, Brita, Betty och Lotten, under det att
tante Sara sackade av och andfadd utgick ur leken. Damerna ropade da och
da och i tur och ordning: Vad har haent? Vad har haent? men fingo ej svar.
Aentligen i ett rum med bara en ingang, undgick fru Olga ej laengre
foerfoeljarna. Rummet var litet, intimt, kokett i sin eftergjorda rokoko.
Engang ett tillhall foer Jan-Petters saerskilda urval av slippriga bilder,
bar vaeggarna numera ingenting oanstaendigt, om man ej som sadant far
raekna ett portraett av Jan-Petter. Mecenaten haller i handen en liten
laecker grupp, "Leda med svanen", och synes foersjunken i en vael
atergiven, oskrymtad beundran. Haer fastnade fru Olga och haer flaemtade
damerna i korus: Men Olle! Vad har haent? Hon betraktade dem med oegon,
som hastigt torkades av en het och gnistrande vrede. Ploetsligt tog hon
Jan-Petter mellan sina haender, vaende honom helt om mot vaeggen, satte
sig rak och stel pa en stol och sa:

Det aer det foerskraeckliga! Att da jag gripits av en ide, begrundat den,
bearbetat och sovrat den samt i hast skisserat den foer er--da fragar ni:
Vad har haent? Som om inte jag skulle kunna fa en ide med mindre aen att
nagonting haent! Eller inte kunna taenka, iakttaga, analysera,
syntetisera, grubbla, fatta, foersta av mig sjaelv! Tror ni, att jag
behoever fa en takpanna i skallen eller magknip eller andra
obehagligheter foer att kunna komma till en vaerldsaskadning?

Olle! svarade doktor Karolina, satte sig mitt framfoer henne och s