a kvastar, som Var Herre varje sommar
behaengde med nagra loev till ett under och tecken, att han goer, vad honom
behagar. Men han haengde ocksa dit paeron och aepplen och laet dem giva god
skoerd vare sig det var fruktar eller ej.

Mitt i traedgarden stod en ganska stor roed stuga i tva vaningar och med
kupigt moerkt tegeltak. Den var saekert mycket gammal; golvtiljorna voro
alnsbreda, troesklarna timmerstockar, doerrklinkorna naestan foer tunga foer
mina haender. Pa vaeggarna i salen fanns hollaendska kattuntapeter med
blommoenster och en vaeldig kakelugn med tva eldstaeder. Den var, som hoers,
en bostad foer standspersoner, och jag vet inte foer vem den byggts eller
hur den foerr i tiden anvaents. Men i min barndom beboddes den av Filemon
och Baukis, fast gubben haer pa trakten kallades Erik och gumman Lovisa.

Som jag minns honom, var han bortat attio ar eller kanske mera, gumman
en tio ar yngre. Han hade nagon gang varit kusk pa herrgarn, men det
var redan sa laengesedan, att ingen mindes naer. Lite havor och gavor fick
de men hade varken stat eller pension. De enda djur jag sag daer, var en
gris, en katt och tre urgamla, skalliga hoenor, som tillsammans inte
orkade med mera aen ett aegg om aret. Taeppa och potatisland hade de
foerstas. Och gubben hade en lang svart rock, som han fatt fran herrgarn
och gumman hade en gredelin och blommerant klaenning med halskras. De
sutto i det fina huset som herrskapsfolk och geradet var daerefter
atminstone i stora salen, som var det enda rum dit folk slaepptes. Daer
stod da gubben i position och tog emot, om man kom med en strut snus.
Tack foer all del foer den vaenliga hagkomsten, sa han, jag hoppas kunna ge
den snaella grevinnan lika gott igen. Och det gjorde han om hoesten, naer
han kom med sina underbara paeron. Da fick han snaps och tilltugg men
inte som annat folk i koeket utan i lilla salen. Och daer satt han och
underhoell grevinnan en timme, varefter han fick en korg med godsaker
till Lovisa. Men den korgen skulle han av nagon anledning inte baera
sjaelv utan en flicka eller draeng saendes med honom. Och han gick aldrig
jaemsides med flickan eller draengen utan ett par steg foere och hoell en
kaepp i handen.

Ingen visste, hur han kunde vara sa fin som han var, alltid slaetrakad
och med fadermoerdare kring den breda hakan. Ingen visste heller vem som
givit honom och gumman raett att bo i det stora huset, som var alldeles
foer vidlyftigt foer deras stand och villkor. G