a ihjael i en kedja vid vaeggen.

--Foer maenniskornas storhets skull! Nu minns jag de skrivna orden, som
det beraettades om under en dyster afton hos Ulv Ulvsson. Det var da min
foersta vaelgoerare, som lag doed i kalvkloven--foer maenniskornas storhets
skull.

Jarlen vaende sig at sidan, och de harda dragen veknade foer ett
oegonblick. Den gamle kaende sig tryggare.

--Inser du nu, att jag sagt dig sanningen?

--Tala bara inte sa hoegmaelt! Och kom ihag, inte ett ord om saken till
andra, ifall du vill foertjaena min nad.

Folke Filbyter boejde huvudet och plockade i hoeet omkring sig. Han drog
ihop stra vid stra till stora tappar, darrhaent och famlande, och slaeppte
dem ater i saer.

--Du aer raedd om mitt liv, Folke, din fars liv. Du aer raedd, att boendernas
vrede mot dig ocksa skall bli mig till ofaerd, helst om de boerja taenka
pa mitt foerflutna. Fast jag haft gard, har jag ju halvt gaellt foer en
stigman. Mer skulle jag dock ha att frukta av din egen doepte konung. Men
nu sitter han som en lake i en mjaerde. Han toers inte ens skicka ut
svennerna efter en skinka eller gas. Och naer de bultade pa porten, blev
den icke oeppnad, och det var daerfoer du var sa snar att ga in till mig i
stallet. Foerst naer det blev moerkt, vagar han kanske sig pa flykten.
Hinner du inte da med, far du ga kvar som en herreloes haest. Da kan det
bli gott foer dig att fa foelja mig hem och stanna under mitt laga tak, sa
laenge stormen varar.

--Det blir en kort stormby med solsken bakefter. Hoer sjaelv slaktdjurens
vral daer ute och doem, om det laengre kan hjaelpa oss. Blot-Sven aer en
droemsjuk viking, som helst sitter i mjoedbaenk och lyss till harporna, och
daer skall blixten traeffa honom. Jag passar inte till herreloes haest, min
vaen. Foer mig aer det ett kval att inte arbeta, och jag skall inte vila
foerraen jag hjaelpt Inge till styret igen... och inte heller da. Hur
mycket vill du ha foer att tiga med hela denna ledsamma saga?

--Nyss fragade du, vad jag begaerde foer att yppa den. Och det foerstod du
inte utan att behoeva fraga! Sonen foerstod inte vad fadern i en sadan
stund begaerde i gengaeld. Jag hoppades pa det enda, som jag ur djupet av
ett foerkrossat sinne numer kan laengta efter i livet. Och nu ber du mig
redan att tystna igen, ja, kanske sage du helst att jag toge tillbaka
vad jag sagt.

--Du talade nyss om en kristen predikare, svarade jarlen och foersoekte
att faesta en straeng blick pa Folke Filbyter,