g sanningen, sa betvivlar jag
allvarligt, att den mannen nagonsin funnits till.

Han kastade orden som stenar, utan vetskap om sin grymhet och alltfoer
rik pa stolta anor att befatta sig med en hednisk bonde. Sedan blev han
tyst igen och satt och vickade med silverskeden.

--Varfoer tiger du, son? fragade hon.

--Naer katten lapar mjoelk, kan han inte spinna.

--Aenda ser jag inte, att du spisar nagot. Tag haer och bryt ett stycke av
torsbocken, som smapigorna bakat till pasken. Jag maerker nog i dag, att
det aer nagon tanke, som fatt makt med dig. Jag minns ett fagert
ordstaev: Naer maskrosen fatt besoek av biet, lutar hon guldkronan mot
jorden, medan frukten mognar.

--En vaemjelig och klibbig frukt! Du har sa mycket fagert snack, mor. Du
har alltid varit mitt goda samvete, och jag oenskar att jag kunde foera
dig med mig i en vael vaxad noet liksom mitt fnoeske. Och nu tar jag saxen
ur din ask och klipper av mig mina tva lockar, som inte fa rum under
ringhuvan. Och sa binder jag dem sa haer om din handlove alldeles som
riddaren i visan, naer han skulle fara bort fran sin kaeresta. I natt
maste jag rida tillbaka till min haer. Det aer sa mycket att styra med.
Naerkesfolket aer haeftigt och gar foer raskt pa, och haelsingarna ha goda
bagar, men skjuta foer hoegt.

--Rid du, kaera son, och soerj inte foer mig. Gaeller det, kan jag nog aennu
lata lyfta mig pa haestryggen och foera mina huskarlar. Det aer lagom goera
foer en aenka pa landet, naer paskbaket aer oever... Men om du blir slagen?

--Jag duger inte till att ringa i klockorna, mor, och baera kring helge
Eriks ben. Men jag foersoeker i tysthet att skaffa mig nya och fullgoda
krigsredskap. Sedan sprider jag mitt folk oever en hel bygd i sma
flockar, som latsas fly, ser du--han lutade sig naermre henne och saenkte
roesten--och foerst naer jag har napp pa tillraeckligt manga krokar, halar
jag ofoermodat in hela reven. Litet av den sluga bonden sitter nog aennu
kvar i jarl Birger.

--Och om du aenda blir slagen av de upproriska?

--Da tar jag dem med loegn, med list, med svek!

Han hade straeckt ut armarna och hoell om bada bordshoernen, under det att
han oavvaent stirrade pa henne. Svettdropparna paerlade honom pa kinderna.

Hon straeckte sig oever duken, grep honom med bada haenderna darrande om
huvudet och drog det sa naera sitt, att deras oegonlock naestan moettes.
Hennes roest blev djup och grumlig.

--Da tar du dem med svek. Du, Birger, vi fraga int