llra, som skall
hoeras hela milen, naer hon beder foer hans sjael. Det oevriga behoeva vi
sannerligen sjaelva. Hoer du, far!--ropade han med muntert hoejd staemma och
boerjade roera och sila i kistan.--Du aer rikare, aen vi trodde. Du maste
hjaelpa oss med underhallet at ryttarna, och snart behoeva vi koepa flera
nya haestar. Lyckan mutas inte med tomma haender.

--Sa laenge jag lever, far ingenting tagas ur kistan, svarade den
darrande men aennu djupa staemman fran haerden. Ingen far knyta upp snoerena
pa myntpasarna. Hoera ni det, ingen!

Jarlen log frimodigt.

--Da tala vi inte mer daerom. Du har fatt en sadan misstro mot oss, far.
Vi aero frisprakiga, men vi bras inte pa dig och aero inga roevare. Rakar
du hoera, vad vi viska om, sa ma du det gaerna. Naer du doer, far, skola vi
timra dig en snaecka, lik ditt forna skepp Mengloed, och saetta dig i hoegen
pa gammalt vikingavis. Det skall laera folket, att du varit en stor
hoevding, fast du aldrig tog kristnan. Vad vi sedan goera foer ditt minne
blir var sak. Aennu aer du bland oss levande. Haer kommer jag nu med
silverbaegarna och den stoersta skalen. Du kan sjaelv se, att Hallsten
laser kistan efter mig. Och haer har du nyckeln tillbaka. Naer Inge
kommer, kan du verkligen duka ett riktigt kungabord med allt ditt guld
och silver. Det skaemmer inte saken, att han far tumma pa ditt dyrbaraste
fat och spegla sig i det. Laegg du en silvertacka som stoed under var fot
pa vildsteken. Sadant roar honom. Du skall se, att du laett kommer
oeverens med honom. Saerskilt vaerderar han ett laett och behagligt samtal,
och du skall beraetta gamla jaktminnen och skaemta gladeligt. Foer oevrigt
behoever du bara hoera pa oss en stund i boerjan och sedan goera som vi. Men
raska pa, traelar! Vi maste skynda oss. Vad lider tiden?

--Knappt middags, svarade Folke Filbyter med en blick pa vaeggen och kroep
ater ihop under sina vargskinn.

Alla tre ato och drucko med lust och hast av den enkla bondekosten, och
flera ganger gick Hallsten ut med en skal eller baegare till sin hungriga
och toerstiga brud. Haestarna voro framledda och frustade och skrapade
utanfoer troeskeln, men jarlen satt aennu.

--Du har knappt talat med oss, far, sade han och toemde den sista
mjoelkbaegaren. Det aer hela tiden vi, som haft ordet, och nu maste vi
redan bryta upp. Ingenting har du beraettat om dig sjaelv. Vad kunna vi
goera foer dig nu naermast? Med vad har du foerdrivit tiden under hela de
langa somrarn