din nad litet vaerd, taenker jag.

Jarlen gjorde en otalig atboerd. Folke Filbyter sag stelt pa hans hand,
men jarlen fortfor som han boerjat.

--Jag skulle inte omakat mig med att ga hit, och det sa bradstoert, om
det inte vore min plikt mot min herre att pa en sa farlig dag akta pa
det minsta. Ditt upptraedande nyss var gatfullt och besynnerligt, och
foermodligen har du reda pa nagon hemlighet, som du finner klokt att
saelja. Lat vara, att jag inte laengre har makt oever dig foer tillfaellet,
men tala ut fort! Aer det fraga om nagon sammangaddning mot mitt eller
konungens liv? Hur mycket begaer du foer en oeppen bekaennelse?

--Vad jag begaer foer min bekaennelse! Ack, det kan varken maetas eller
vaegas. Nu sag jag, nu sag jag utan blindhet. Nu laeste jag i din hand...

Det rynkiga ansiktet ljusnade upp, och han lyfte sina skakande armar mot
jarlen, men de sjoenko tillbaka oever kittelhatten i knaeet.

--Du aer stark och stolt, men jag tror, att du behoever mig och skall bli
mig tacksam. Sa maektig aer ingen, att han kan sta alldeles ensam. Vad jag
begaer? Ingenting, som du inte kommer att giva av dig sjaelv. Nu star du
pa gungfly. Hoerde du? Boenderna skymfade dig nyss som en vanboerding utan
far och faedernegard. Men jag laeste i din egen hand om ditt foerflutna.
Vad jag begaer... Och det vill du veta?

--Da laeste du om arbete och foersakelse. Nu boerjar jag foersta. Du vill
latsas att vara spakarl foer att foertjaena litet pa en rik man. Men mig
bedrar du inte. Dina klaeder lukta mjoelk. Och aenda aer du ingen riktig
bonde. En sadan har kvinnor, som lappa hans klaeder och kamma hans har.
Du aer nedflaeckad och trasig och okammad och tovig. Jag lade maerke till
dig, naer jag stod och vaentade pa Inge. Folket skrattade at dig och
skaemdes oever dig pa tinget. Snarare aer du vael da en herde, som rakat att
fa fatt i nagon gammal jaernhuva, och med din enfald tror du, att den
skall vara stor nog att goemma dig.

--Vad jag begaer? Kan du inte kaenna det daer inne i ditt broest, Folke? Jag
har aldrig taenkt pa att fraga om ditt namn. Alla kalla de dig bara
jarlen och skynda sig sedan att foerbanna dig. Heter du inte Folke?

Jarlen svarade med en axelryckning och vaende sig halvt bortat.

--Jag sag det stjaernuddiga foedelsemaerket i din hand, Folke, fortsatte
den gamle. Pa det kaenner jag igen dig. Hur manga ganger har jag inte
kysst inne i den handen, da den var liten som mitt minsta finger.

--Nu far det vara