der vecklade upp, och snarare ur minnet aen fran bladet
laeste han upp dess innehall, varvid den skrovliga och gnaelliga
gubbroesten fick varma, naestan oemma toner.

Dokumentet var ett testamente, varigenom Gruber tillfoersaekrade sin
trogne draeng Hans Hinz Faber all sin kvarlatenskap. Naer gubben slutat
upplaesningen tillfogade han med samma oemma och varma tonfall:

Jag har taenkt pa dig som en far taenker pa sin son. Men du vill laemna mig
gubbstackare i sticket. Sa ga da, otacksamme!

Vare sig nu att gubben verkligen taenkt pa Hansi som en far pa sin son
eller om han uppraettat testamentet blott foer att fa njuta frukterna av
den flinke draengens moeda utan att i livstiden behoeva ge honom nagon loen,
sa kaende sig Hans Hinz alldeles oevervaeldigad av denna ploetsligt
uppenbarade godhet. Gubbens staendiga kaelt foerefoell honom nu som
ytterligare ett bevis pa hans faderliga omtanke. Han boejde sig ned och
kysste nattrockens aerm och gubben mottog oemhetsbeviset med en vaerdighet,
som redan roejde den kraenkte vaelgoerarens harm. Han boerjade korsfoerhoera
draengen betraeffande hans giftermalsplaner, och naer han fick hoera, att de
gaellde Graedel, sa han efter kort betaenkande:

Att du valt skogsfogdens Graedel har jag ingenting emot. Men lat mig
foerst tala med skogsfogden och saega honom, hur det star till mellan mig
och dig. Eljest far du ett bleklagt nej, min stackars gosse. Jag daeremot
har nog ett och annat i den haer kistan, som kan goera skogsfogden benaegen
att taenka pa saken. Lat mig hallas och atervaend genast till kvarnen.

Allt detta yttrade han med faderlig vaelvilja och myndighet och sa begav
det sig att Hans Hinz laemnade byn utan att foerst uppsoeka Graedel men fast
oevertygad om, att han lagt hennes sak och sin i de baesta haender.

Foer herr Gruber var det emellertid av stoersta vikt att stryka ett grovt
streck oever Fabers framtidsplaner. Och den Lede sjaelv foerde fru Maturin
i hans vaeg. Han anfoertrodde henne ofoerbehallsamt sin angest och laet
henne foersta, att om Hansi gifte sig med Graedel, skulle han saekert
laemna bygden foer att annorstaedes soeka sig baettre utkomst. Fru Maturin
visade sig vara en lika avgjord fiende till detta gifte som herr Gruber
sjaelv. Och hon var kvinna och till pa koepet en van aektenskapsstifterska:
hon visste rad. Hon uppsoekte bonden Brut, papekade, vilket foermanligt
gifte, som haer yppade sig foer sonen Henrik och uppmanade honom att
ofoerdroejligen