de
visserligen ej giva besked men laeto sig ej heller foerbluffas utan
svarade: Skulle praesten ha fallit pa knae om han icke blivit omvaend? Tog
man ater fragorna i en annan ordning och sporde, om det verkligen var
troligt att den voerdnadsvaerde praesten knaeboejt infoer draengen, svarades
med aennu stoerre trosvisshet: Icke infoer Faber knaeboejde han utan infoer
den gudomliga sanningen.

De aeldste, som bevittnat moetet, gavo knappast klarare besked. Ingen hade
sett nagot knaefall, men praesten hade varit upproerd och foervirrad och
hade snarare prisat aen klandrat Faber. Daertill kom, att den lilla
episoden med Graedel, den ploetsliga, foervaentansfulla tystnaden, Fabers
beteende och utseende snart blev maerkligare i deras minnen aen i
verkligheten. De tyckte sig foersta att nagonting egendomligt just da
intraeffat, men foer dess art och vaesen kunde de ej redogoera. Kyrkoherden
sjaelv var vael den ende, som kunnat giva klart besked, men den gamle
herrn hade fatt mer aen nog av hela saken. Han gick ater till saengs, fast
besluten att ej visa sig foerraen historien rakat i gloemska.

Kvinnornas och deras medloepares vittnesboerd fick daerfoer sta taemligen
oemotsagd, och haerav begagnade sig fru Maturin foer att foerma Faber att
framtraeda som Ordets foerkunnare och Guds man. Det aer moejligt att hon
verkligen hade en dunkel tro och aennu dunklare foerestaellningar om hans
mission, men dessutom aegde hon ett alldeles saerskilt skael att omgiva
honom med en mystisk gloria. Hon var sedan nagon tid foerlovad med bonden
Brut, Graedels svaerfar, och man visste, laett det bradskade med broellopet.
Man visste ocksa eller trodde sig veta, att upphovet till denna bradska
ej var den blivande brudgummen utan just Hansi Hinz. Och denna slutsats
drog man av fru Maturins taeta besoek i kvarnen. Foer henne blev det
saledes angelaeget att giva dessa besoek en foerklaring: hon hade suttit
vid den nye maestarens foetter, hon var hans foersta laerjunge.

Detta statliga bedraegeri eller sjaelvbedraegeri stoette emellertid pa ett
obevekligt hinder: "maestaren" vaegrade bestaemt att vidkaennas nagra
andliga gavor av denna utomordentliga art. Han ville inte hoera talas om
slika dumheter; han var en olaerd draeng och visste litet om de heliga
tingen. Den listiga fru Maturin vek foer detta hinder och slog in pa en
annan vaeg. Hon skulle goera honom till "maestare" mot hans vilja. Hans
beundrare och anhaengare, bland vilka numera raeknades