n. Ploetsligt skrek
han till:

Vad star du och bligar i golvet? Se pa mig!

Hans grep honom i armen, icke saerdeles hart men med ett grepp, som
foerefoell gubben oloesligt. Han sa:

Husbond kommer icke hem.

Ater stod de en stund tysta. Gruber gjorde icke nagot foersoek att slippa
loes. Hans tankar blevo hastigt klara och besinningsfulla. Han insag att
han med vald eller hot ingenting foermadde. Han boerjade tala med en
bildad mans tonfall och ordval, nagonting som han eljest foer laenge sen
lagt bort.

Min kaere gosse, sade han, du har tydligen missfoerstatt mig grundligt. Du
borde ju aenda kaenna mitt humoer och veta, att jag pratar i vaedret, da
gallan saetter at mig. Jag har aldrig ett oegonblick taenkt rygga mitt ord.
Vad har jag gjort, eftersom du misstror mig? Taenker du kanske pa den
daer historien med Graedel? Jag svaer vid allt vad heligt aer--

Han tvaertystnade; greppet kring hans arm hade ploetsligt hardnat till och
laet honom foersta, att han rakat in pa en farlig vaeg. Efter ett oegonblick
fortsatte han, resonerande, lugnt, klart, kallt:

Na. Lat vara att du misstror mig. Det kan jag foersta. Du misstror mig,
jag misstror dig, du misstror mig, det brukar sa vara. Och det skadar
inte, det aer noedvaendigt haer i livet att ga omkring med en viss portion
misstro i vaestfickan. Men det finns ju lag och raett. Jag kan lata
inregistrera testamentet. Eller aennu baettre! Jag kan i morgon dag saetta
upp ett gavobrev. Jag skall skriva konceptet, sa snart jag kommit hem--

Hans upprepade entonigt:

Husbond kommer inte hem.

De tego.

Ploetsligt sjoenk gubben ihop och Hans maste sla armen kring hans liv. Med
huvudet slappt vilande mot draengens broest, viskade herr Gruber:

Min kaere gosse, jag foersaekrar dig! Jag talar i ditt eget intresse. Du
far i alla haendelser ingen glaedje av det. Betaenk! Sa snart man fatt
veta--du kommer i faengelse--

Han svarade:

Jag har taenkt ut det sa, att ingen ska fa veta nagot.

Han bar den halvt medvetsloese gubben bort mot luckan. Aennu engang
boerjade herr Gruber viska:

Min kaere gosse, jag begriper inte--varfoer tror du mig inte pa mitt ord?
Jag foerstar alltsammans. Vi maste tro varandra. Det aer noedvaendigt. Sa
snart jag kommit hem, ska jag visa dig--hur oraett du har--

Hans upprepade:

Husbond kommer inte hem.

* * * * *

Samma afton var Hans Hinz synlig pa en gard soeder om byn. Han hade ett
obetydligt aerende oc