och
vresiga tillrop plagade den oroligt vankande Sara; under det att Casimir
satt foerdjupad i gardens raekenskaper och gang efter annan reste sig upp
foer att kasta en moerk och orolig blick ut oever myren; under det att de
bada kedjorna skallgangsmaen en efter en samlades vid Spilleboda foer att
med Ludwig i spetsen goera ett sista foersoek att aterfinna den foersvunna
flickan, doed eller levande--arbetade de fem flickorna friskt och flinkt
vid fem toalettbord, obekymrade om tid och tilldragelser. Fru Olga i sin
omstuvade draekt fran den sista flickbalen, obeskrivligen naett och fin,
ilade fran den ena till den andra, staendigt beredd att hjaelpa med rad
och dad och aldrig foersummande att med noeje betrakta sin egen person i
de olika speglarna. Av allt att doema hade hon foer stunden gloemt dagens
sorger, uppskakande haendelser och stora tankar.

* * * * *

Men naer resultatet av allt detta samvetsgranna arbete, denna fantasi,
iderikedom, smak, aentligen i samlad trupp infann sig i matsalen, kunde
flickorna Willman inte undga att kaenna en djup besvikelse. De hade icke
vaentat sig nagon publiksucces, vael vetande, att det icke fanns nagon
publik att tala om pa Larsbo, och likvael hade taetataeten med den stadigt
minut efter minut allt skoenare spegelbilden ingivit dem en vag
foerhoppning om att bliva haelsade med foertjusta utrop, komplimanger,
beundrande blickar. Det blev inte fallet. Praesten var fraesande foerargad,
generalagenten sorgsen och suroegd, froeken Alexander butter och sarad av
jaemfoerelsen mellan sin egen gra enkelhet och dessa praktblommor, tante
Sara blyg och nedslagen. Casimir Brut, Ludwig och praestsonen saknades.
Den kolossala disproportionen mellan avsikt och verkan maste vaecka en
viss foerstaemning aeven hos dessa godmodiga och rappa flickor, som
sannerligen inte voro raedda om besvaeret och som skulle ha noejt sig med
en kogubbes beundran, om den varit uppriktig. Allenast fru Olga syntes
helt oberoerd av det kyliga mottagandet och gick sa langt i naiv
sjaelvbeundran att hon fragade den farlige praesten om inte vitt klaedde
henne. Lyckligtvis laet han maten tysta munnen; och fru Olga vaende sig nu
mot generalagenten och laet de sex omsorgsfullt utprovade leendena avloesa
varandra i en snabb och gracioes foeljd. Och fastaen icke ens detta gav
naemnvaert resultat, foerefoell hon glad och belaten. Men naer Casimir Brut
foerst efter soppan gjorde sitt intraede, rynka