.
Dygnets timmar skulle i sanning vael utnyttjas. Det beskedliga Larsbo
blev ett Nya Jerusalem, ett Mecka. Improvisationens lycka berusade den
lilla frun; hon gloemde sina sorger och gav fritt lopp at sin fantasi.
Kvinnor och maen av ovansklig, kylig renhet fyllde den lummiga parkens
valv med ett surr av foernuftiga och insiktsfulla samtal. Stora salen
fick ett tycke av Skolan i Aten. Allting var vitklaett, rent, arbetsamt,
ekonomiskt och foernuftigt. Ploetsligt avbroet hon sin skildring i det hon
utropade:

Begriper ni nu, att den daer maenniskan maste bort? Han passar inte foer
mitt program. Vi skiljas i godo och han aer mycket noejd med att fa laemna
Larsbo. Han har naturligtvis andra planer foer sin del--

Hon svalde ett par ganger, men roesten var dov och oklar da hon
fortsatte:

Foer resten taenker jag avskeda aennu flera. Jag aer utledsen vid dem
allasammans. Jag taenker utrota hela den gamla surdegen. Jag taenker goera
rent hus. Sa att jag aentligen far kaenna mig som en hygglig och anstaendig
maenniska. Jag taenker avlaegsna allt, som paminner mig om Jan-Petter. Brut
var hans oegonsten och det foerlater jag honom aldrig. Jag kan inte se
honom utan att taenka pa nagot, Jan-Petter sa mig innan han dog. Infamt!
Han har inte raettighet att ga omkring som ett spoeke och skratta at mig.
Jag har kaempat med mig sjaelv mer aen sadana tossor som ni kan ana. Jag
har en tioarig erfarenhet av bitterhet och smaelek. Jag vill ha
uppraettelse; jag vill utraetta nagonting. Men naer jag fattat mitt beslut
och utvecklat en plan, som i alla fall aer ganska storartad, da kommer ni
tossor och saeger: Vad har haent?

Hon reste sig upp och gick. Genom ett sus av kaera Olle och snaella Olle
och stackars Olle skred hon fram, smidigt undvikande utstraeckta haender,
foersvann. Utbrottet hade skraemt och oeverraskat damerna Willman till den
grad, att de en lang stund sutto fullstaendigt tysta. Slutligen utbrast
doktor Karolina:

Men finns det da ingen maenniska, som kan saega oss, vad som har haent!

* * * * *

Jo en! Froeken Alexander hade sett, foerstatt och dragit sina slutsatser.
Sedan hon taligt lyssnat till generalagentens sjungande fagel och
bestaemt avvisat alla foerslag att vare sig kontant eller pa avbetalning
koepa en dylik, yttrade hon:

Generalagenten! Med mig aer en egenhet, som ni kommer att finna kuslig.
Sjaelv aer jag aldrig utsatt foer nagra olyckor, men jag kan aldrig besoeka
nag