ch hon fick laett
den foerestaellningen, att bakom oegonbrynens hoegspaenning foerefanns en
andlig spaenning av samma styrka.

De rad, som i detta och liknande fall blevo resultatet av draengens
allvarliga oevervaegande, voro ingenting annat aen gamla huskurer, som
kvinnorna vanligen kaende till foerut. Icke foerty boerjade tron pa hans
underbara insikter och gavor att sprida sig och kvinnorna drogo snart
den slutsatsen, att den, som kan bota djurens sjukdomar ock kan bota
maenniskornas. Moedrar foerde till honom sina sjuka smattingar. Han vaegrade
att taga nagon befattning med dem, han brummade, han foerbannade, han
knuffade undan dem. Men denna motstraevighet endast eggade moedrarna. En
charlatan bjuder ut sin visdom; den verklige undergoeraren later daeremot
alltid truga sig. Ju djupare hans insikter aero, desto oginare aer han
sjaelv. Och omvaent: ju oginare undergoeraren aer, desto djupare aero hans
insikter.

En afton kom skogsfogdens Graedel. Hon var ung och ogift och hade inga
barn att bekymra sig om. Da Hans Hinz sag henne komma gick han hastigt
upp i kvarnkammaren, haemtande i foerbifarten en skopa vatten ur raennan.
Han tvadde ansikte och haender. Under tiden naermade sig Graedel tveksamt.
Hon kaende draengen fran barnaaren, men hon hade redan hoert sa mycket
foertaeljas om hans underbara kurer, hans ensliga leverne och hans harda
och oartiga saett mot kvinnorna, att hon naerde en baevan foer
mjoelnardraengen, som om han varit kyrkoherden sjaelv. Dessutom var hennes
aerende futtigt och loejligt. Hon hade stora fula vartor pa haenderna, som
varken krita eller lapis foermatt utrota. Var det nu ett lyte att komma
med till en undergoerare?

Hon stod vid doerren och hennes hjaerta klappade hardare aen hennes hand.
Pa andra sidan doerren stod Hansi och lyssnade och gud vet, hur laenge de
sa stodo. Aentligen tog han mod till sig och traedde ut och aeven Graedel
tog mod till sig, framfoerde sitt aerende och visade honom sina stackars
haender. Hansi vidroerde vartorna helt laett med fingerspetsarna och
skakade pa huvudet. Han kunde foer doed och pina inte erinra sig ett enda
medel mot vartor. Sedan han hastigt torkat av baenken med rockaermen, bad
han Graedel taga plats. Hon satte sig och de tego, till dess att Graedel
en smula otaligt sporde, om han icke ville hjaelpa henne.

Vad pratar du! svarade Hansi. Aer jag kanske en doktor eller en klok
kaering? Vad aer det foer dumheter? Varfoer kommer ni till mig med era