nteus! Du har da
aterkommit till vart goda Aten! Jag har i dessa dagar allestaedes soekt
min arkont och ingenstaedes funnit honom. Vaelkommen! Trefalt vaelkommen!
Jag ser, fortfor han viskande, du har varit hos biskopen. Aeven jag aer
kallad till honom. Kallad--du foerstar mig? Prokonsuln oever Akaja
loeper pa order av en praest. Men varfoer icke finna sig i
tidsomstaendigheterna, naer kejsaren vill sa ha det? Kaerleken till var
heliga kyrka goer underverk, min vaen ... men det foerstar du icke, och
jag foerlater dig denna svaghet. Du begriper icke teologien, du. Omnia
vincit amor et nos cedamus amori!

Och prokonsuln svaevade haen mot doerren till aembetsrummet, som ostiarien
slog upp pa vid gavel foer hans lysande och aedla person.

Biskopen drog sig med sin hoege gaest tillbaka till ett av sina enskilda
rum, vars sloesande prakt ville likasom raettfaerdiga sig med de heliga
former hon iklaett sig: golvets av skimrande stenar sammansatta
mosaikverk foerestaellde Gideon, som nedbryter avgudens altaren, de med
guldfransade purpurdynor prydda stolarne och vilosofforna voro inlagda
med heliga symboler i elfenben och silver, de massiva silvervaserna
och kandelabrarne voro idel aenglar och tabernakel, faelten emellan
vaeggpilastrarne pralade med bilder av apostlarne.

Samtalet boerjade daermed, att biskopen klagade oever den osaekerhet, som
radde pa landsvaegarna i Akaja. Det hade naemligen under den senare
tiden ofta haent, att budbaerare, skickade fran honom till
Konstantinopel och Korint, hade oeverfallits pa vaegen och beroevats sina
brev. Detta, antydde biskopen, laende Akajas styresman till foega heder.

Annaeus Domitius ursaektade sig med tidernas allmaenna osaekerhet.
Tillstandet i Akaja vore dock baettre aen i de flesta andra provinser.
Till foeljd av Julianus' uppror hade ju stoerre delen av de trupper,
oever vilka prokonsuln foerfogat, dragits till Konstantinopel. De oevriga
voro foerdelade pa sadana punkter, som ovillkorligt kraevde
besaettningar: Korint, Aten, Argos, Sparta och nu senast aeven Delfi,
det arma Delfi, som hemsoektes av de daer till Hellas vaederdrivna, i
Parnassens otillgaengliga klyftor innaestlade donatistbanden. Vad skulle
da prokonsuln goera?

Annaeus Domitius foerteg, att de till biskopen skickade, foerkomna breven
hamnat i hans, Annaeus', foervar. De skrivelser, han tid efter annan
emottog fran kejserliga styrelsen, kunde, det visste han, foer ingen
del, vad palitlighet vidkom, maeta s