are.

Okos, den unge slaven, portvaktarens son, en yngling med glad uppsyn
och staedat skick, underraettade fraemlingen, att det torde droeja nagot
laenge, innan hans herre hemkomme; det vore daerfoer hans, Okos',
skyldighet att visa gaesten, var han skulle finna badrummet, om han
ville bada, biblioteket, om han ville laesa, ett avskilt gaestrum, om
han vore troett och foeredroge ett sadant framfoer vilosofforna i aulan.

Fraemlingen valde biblioteket. Han visades dit, betraktade en stund de
skoena malningarna, skakade daervid pa huvudet, tog en pappersrulle och
slog sig ned i en bekvaem vilosoffa foer att laesa. Nagra oegonblick
daerefter intraedde en gosse, Okos' yngre bror, och staellde bredvid
gaesten ett litet runt bord med frukter, konfityrer och
krystallflaskor, den ena med vin, den andra med vatten, nyss haemtat i
traedgardskaellan. Sedan detta skett, gick gossen, men atervaende snart
med friska, vaelluktande blommor, som han utbytte mot andra, aennu icke
vissnade, i en blomstervas under draperiet vid ingangen till rummet.
Sedan han pa sadant, i detta hus vanligt saett soerjt foer den okaende,
mycket tarvlige fraemlingens trevnad, avlaegsnade han sig.

Naer portvaktaren oeppnade foer den obekante, hade han icke iakttagit,
att denne, medan han knackade, utbytte en foertrolig blick med den
gamle olivhandlaren Batyllos, som stod pa gatan ett stycke daerifran,
med haepnad tydligen malad i sitt ansikte, och att icke langt ifran
Batyllos stodo tva maen, den ene praest, som viskade sinsemellan och
moenstrade fraemlingen med skarpa blickar.

Dessa bada hade utanfoer Prytanernas palats rakat moeta fraemlingen samt
daerefter vaent om och foeljt honom pa kort avstand. Fraemlingen, som var
en skarpsynt man, hade maerkt, att han var foeremal foer deras
iakttagelser, men utan att visa nagot tecken till oro helt lugnt
fortsatt sin vaeg, till dess han stannade utanfoer Krysanteus' hus.

Den ene av de bada var en kejserlig agent--ett slags brevpost och
tillika spanare--som foeregaende dag hade anlaent till staden med brev
till prokonsuln.

- Bah, fortsatte agenten sitt samtal med praestmannen, i det de
avlaegsnade sig nedat gatan, du saeger, att du sett honom tva ganger;
jag saeger, att jag sett honom hundra ganger. Om denne gubbe aer
Atanasios, sa far du skaera naesan av mig, till raettvist straff foer att
hon vaedrat sa galet. Det aer foer loejligt! Till vilken stad jag nu
kommer, i Europa, Asien eller Afrika, har man ny