r icke laengre
Elpenikes son ... visst icke!

... O, fortfor han till sig sjaelv, vad han liknar henne! Elpenike i
broellopsskrud med myrtenkrans pa sina lockar! Elpenike i gravskrud med
sellerikrans omkring sin panna! Elpenike i gravskrud ... Elpenike!

Simons jaernbroest hoejdes av en djup suck, som liknade en doedsrossling;
han vaende sig och lutade mot den kalla pelaren sitt rysliga ansikte,
sin braennande panna, sin kind, som vittnade det nya undret av en tar.

- Lugna dig, fader! sade Petros, som foerst nu varsnade helgonets
upproerda tillstand. Hoer du ej? Haer nalkas maenniskor. Det kommer en bat
pa an. Lat ingen se, att du har laemnat ditt tillhall daer uppe!

Petros' paminnelser understoeddes av en cittras toner, som ledsagade en
livlig, klar, melodisk sang, stundom avbruten av skratt och glada,
samtalande roester. Baten, varifran dessa ljud foernummos, naermade sig
med sakta och jaemna arslag i det silvrade vattnet.

Biskopens ord voro fullkomligt aegnade att aterkalla Simon till sans,
ty de talade till hans asketiska aerelystnad. Han raetade sig upp, saende
en skarp och hastig blick bort emot an, fattade linan, jaemkade henne
till den skuggade sidan av pelaren och klaettrade med en apas vighet
upp till kapitaelen. Uppkommen dit, intog han sitt vanliga laege, stack
huvudet ut mellan kapitaelens loevverk och sade i foertrolig, angelaegen
ton:

- De kunna icke hava sett mig, Petros.

- Nej, du ma vara lugn.

- Petros, Filippos aer kristian?

- Ja visst.

- Filippos aer ju doept? Filippos aer ju praest?

- Ja.

- Haerligt, haerligt! Sa ville jag hava det. Lilla lamm, som vi fraelste
ur vargens klor! Lilla lamm, som vi buro hem till den raette herden!
Petros, lat mig fa aterse det lilla lammet! Var icke raedd! Jag skall
vakta min tunga. Lat honom komma foere solnedgangen; du vet, att jag
icke talar foere solnedgangen.

- Jag skall varje afton hitsaenda Klemens med broed och vin.

- Petros, du aer en god son. Min tusenfaldiga vaelsignelse oever dig,
min gode Petros! Men hur aer det? Aer det den foerhatlige, som later
ringa klockorna i staden?

- Krysanteus? Du menar honom?

- Ja. Aero icke han och hedningarne anyo herrar i staden?

- Vad saeger du? Den hoegste hindre, att en sadan tid nagonsin
aterkomme!

- Eller firen I nu varje natt martyrernas fest?

- Vad har ingivit dig denna tro, min fader?

- Han I ej i de tva sista naetterna samlats daer borta? sade Simon och
utstraeckte armen mo