t sig
inom dess murar. Sa stor aer minnets, namnets och vanans makt.

I sin egenskap av biskopssaete oekades foer oevrigt det gamlas betydelse
just av imperatorns franvaro och hovets avlaegsenhet.

Da Petros framfoer kartan ritade dessa linjer, ledsagades handen av en
tanke, som laenge varit klar foer hans medvetande: att icke
Konstantinopel, icke Alexandria eller nagot annat av de oesterlaendska
patriarkaten, utan att Rom vore kallat till utgangspunkten och
haerskarsaetet foer det praestvaelde, som nu, likt en ofantlig polyp, med
dagligen mangfaldigade, allt laengre vaexande armar grep omkring jorden
fran skytiska stepperna till vaerldshavet.

Troddes det icke allmaent, att de stora apostlarne Petrus och Paulus
hade lidit martyrdoeden i Rom? Hade icke Petrus grundat den kristna
foersamlingen daer, och betraktades han ej som hennes foerste biskop?

Var ej den Simon, som Kristus givit detta namn, klippmannen, pa vilken
han skulle bygga sin foersamling? Var det ej han, till vilken maestaren
sagt: "Foed mina far!" och at vilken ensam han gav himmelrikets nycklar
foer att visa, huru kyrkan och praestadoemet skulle finna en
medelpunkt--foer att askadliggoera kyrkans och biskopliga maktens
enhet?

Hade ej redan Cyprianus martyren kallat Rom Petrus' katedral och till
kristenheten framstaellt den oedesdigra fraga: "Vem kan aennu mena att
foerbliva en lem i Kristus' kyrka, om han loesrycker sig fran Petrus'
biskopsdoeme, pa vilket kyrkan aer byggd?"

Biskopen av Aten stannade nu, sasom hundra ganger foerr under sina
nattliga betraktelser, framfoer Ptolemaeos' karta och upprepade i tanken
dessa fragor. Och han fortfor:

- Redan Irenaeus erkaenner Roms foeretraede framfoer andra biskopstolar.
Den stolte Viktor, den djaerve Stefanus hava laengesedan soekt goera det
gaellande. Och vad mer aer: det har ingatt i foerestaellningssaettet hos de
ofantliga maenniskomassor, som bygga i det stora vaesterlandet. De
blicka redan med helig voerdnad till Roms biskop. Pa folkets
foerestaellningssaett vilar den makt, som tyglar det. Vad mer, om
oesterlandet, det splittrade, foerslavade, foernekar romerske biskopens
oevervaelde? Tyvaerr, vi hava en uslare herre, en vaerldslig furste, som
patvingar oss sina vaexlande meningar och staemplar till oeppen loegn vad
vara kyrkomoeten skriva under sina pabud: "Ingivna av den Helige Ande".
Tyvaerr, de hava laenge varit ingivna av Konstantius' ande. Vi maste
noeja oss med den troest, att det atminst