, som dvaldes i badnjutningens sjunde himmel, svarade
blott med ett stankande ljud, som uttryckte pa en gang stundens
vaellust och hans otalighet oever att stoeras i den fulla, odelade
njutningen av sin kroppsliga tillvaro.

Mannen i badlakanet tydde det grymtande ljudet som ett bifall och
fortfor:

- Att Origenes i vissa stycken hyste kaetterska meningar aer icke blott
min enskilda asikt, utan kan jag i detta fall aberopa Epifanios'
vittnesboerd och flera andras. Atanasios rentvar honom foergaeves. En mor
blir icke vit, om han ocksa nio ganger om dagen toge kallbad, varmbad,
svettbad och laete gnida sig med borste och pimsten av alla slavar i de
haer vaelsignade termerna. Moren aer och foerblir svart, lysande och aedle
Annaeus Domitius, eller hur?

Ett nytt stankande och ett otaligt grin till svar.

- Men foer att nu aterkomma till Atanasios, fortfor den teologiserande
badgaesten, sa finns vael ingenting loejligare och tillika oblygare aen
hans pastaende att kyrkomoetet i Nicaea, bedroevligt i aminnelse, naer det
antog ordet homousios, oeverensstaemde med och bekraeftade de
antiokeniska faedernas beslut, som foerkastade just samma kaetterska ord?
Vad goer nu Atanasios foer att reda sig ur denna klaemma? Den sofisten
saeger, att de bada moetena menade samma sak, naer det ena antog samma
ord, som det andra foerkastade. Nu fragar jag....

- Nej, nej, nej, fraga mig icke, utbrast Annaeus Domitius med en
foertvivlad anstraengning. Jag gillar i foervaeg allt vad du yttrat och
aemnar yttra. Du goer mig en tjaenst, om du flyttar dig nagot at sidan,
ty du ser, att du hindrar mina slavar deras foerraettning ... Ack, vad
livet aer uppfyllt av besvaer!... Karmides, min oegonfaegnad, var aer du?

- Haer, min aelsklige prokonsul! svarades fran en annan av slavar
omgiven soffa.

Huat hanat haut
Ista pista sista
Domiabo elamnaustra.

- Vad saeger du, min Annaeus?

- Ack, jag laeser en besvaerjelseformel, som min gamla amma nyttjade
mot gikt och ledvrickning, men som kanske aeven hjaelper mot naergangna
pratmakare. Det tal atminstone att foersoeka.

Mannen i badlakanet var synbarligen mycket stoett oever denna vaendning i
samtalet.--Prokonsuln umgas med utsvaevande hedningar, men tal ej,
att hans fattiga broeder i foersamlingen nalkas honom pa tio stegs
avstand. Han aer en halv hedning ... och foer oevrigt alltfoer inskraenkt
foer att begripa teologien, mumlade han till sig sjaelv, i det han med
hoegtidliga steg van