biskopens sekreterare, aero
sysselsatta, den ene med skrivning, den andre med raekning av
penningar. Lutad mot bordet, med blicken riktad mot bakgrunden av
rummet star en yngling, knappt hunnen ur gossaren, iklaedd en
foerelaesares praesterliga skrud. De, pa vilka hans stora, feberglaensande
oegon aero faesta, och vilkas samtal han uppmaerksamt foeljer, aero tva
hoegvuxna, voerdnadsbjudande maen av foer oevrigt mycket olika utseende:
den ene aer Petros, biskopen av Aten, den andre Krysanteus, den
hedniske filosofen.

Den nya smaken, den kristianska, har at det biskopliga aembetsrummet
givit en prydlighet, vaerdig dess bestaemmelse. Det upplyses av tvenne
phari: skalformiga, pa gjutna pelare vilande lampor, men det tranga
foenstrets hoejd oever golvet ger det aeven vid lampskenet ett dystert
utseende. Vaeggarna, malade med azurblatt, aero genom meandrar och
arabesker delade i faelt, som innehalla vart sin kristliga symbol.
Fisken, som i den fornkristna symbolikens minnesmaerken saellan saknas,
aer malad i guld oever doerrfaeltet.[1] I de oevriga faelten ser man Lammet
med korset; evangelisternas tecken: Aengeln, Lejonet, Oxen och Oernen;
andens Duva, foersynens Oega, vaksamhetens Tupp, fasthetens Klippa,
fridens Oljeblad, segerns Palm, uppstandelsens Fenix, med flera dels
egna, dels fran antiken haemtade symboler. I bakgrunden haenger en
malning: Kristus som Orfeus, med frygisk moessa och lyra pa armen,
spelande, medan lejon och tigrar vila vid hans fot och brokiga faglar
lyssna i traedet, varunder han sitter.

[1] Pa grekiska spraket bildas ordet Fisk av begynnelsebokstaeverna
till de saerskilda orden i formeln: Jesus Kristus Guds Son Fraelsare.

Under tavlan, pa det med mosaik inlagda bordet, mot vilket Petros nu
under samtalet med Krysanteus stoeder sin knutna hand, star en i
elfenben skuren bild: Kristus som ung herde i kort tunika, smekande
det aterfunna lammet. Tunikan aer oeverhoeljd med aedelstenar. Den unga
konst, som alstrat dessa bada verk, aer aennu bunden vid antika motiv;
hennes hela egendomlighet ligger i teknikens rahet och
grannlatsstraevandet. Oroerd av en ny folkande aer hon i sjaelva verket
aennu den gamla konsten, men i allra djupaste foerfall.

I motsatta aendan av salen star ett gyllene kors och i grannskapet av
detta en foer tillfaellet oeppen kassakista.

De bada vid arbetsbordet sittande praesterna laeto icke stoera sig i sina
sysselsaettningar. Tukten foerbjoed dem att med ett oegonka