pliktskyldigst, praesterna hjaertligt, atenska folkets tillfaelliga ombud
tvunget eller av vana. En gammal borgare, vars mun teg, men vars
hjaerta kanske ropade: leve Julianus! vart av en fanatisk soldat
nedstucken. Den gamle mannen hade gatt ut foer att skaffa laekarehjaelp
at en insjuknad dotter. Han hann, foerraen han dog, anfoertro Krysanteus
ej blott sitt aerende, utan ock sitt broedloesa hem; denne ilade bort att
skaffa hjaelp. Daerefter uppspikades kungoerelsen pa tempeldoerren,
krigsgudens bild och altare omstoertades och utkastades, malningarna
soenderhackades, tempelskatten togs i beslag, arkivet med sina
historiska arsboecker uppbraendes, varefter det heliga korset, fridens
och foersoningens symbol, staelldes framfoer ingangen, just i blodpoelen
bredvid den moerdade.

Detta skedde vid skenet av lampor och facklor, som voro taenda i
portikerna och kring torgets bildstoder. Daeruppe pa Akropolis
avtecknade sig vishetsgudinnans jaettestod mot den stjaernstroedda
natthimmelen. Kanske hov sig i detta oegonblick hennes kopparbarm.

ELFTE KAPITLET.

Rakel.

Aten med sin livliga hamnstad Piraeus hade lockat en ansenlig maengd av
de civilisationens nomader, de handelns beduiner, som kalla sig
Israels barn. De hade redan laengesedan foerlorat sitt lilla
faedernesland och redan hunnit i all fred och ro taga sin lott i det
stora, det av astronomerna Tellus, det av vanligt folk jordklotet
kallade. Bland hebreerna i Aten var Baruk en aktad man, ty han
vandrade ostraffligt efter faedernas stadgar, var miskundsam mot sitt
folks fattige och icke saellan aeven mot gojims arma barn, och
framfoerallt: han var rik, mycket rik. Han aegde skepp, vilkas master
voro cedrar fran Libanon, vilkas roder voro av ek fran Basan eller
nejden daeromkring, och han skulle gaerna, foer att i allo raetta sig
efter profeten Ezekiel, givit dem segel av egyptiskt linne och
soltaelt, faergade med purpur fran Elisaoearna, om ej han funnit detta
vara ett foer langt drivet sloeseri. Med dessa skepp infoerde han indiska
och egyptiska musliner, som voro de atenska hetaerernas foertjusning,
roekelser fran Saba och Rema, faergade ylletyger och spannmal fran
Syrien, tenn och bly fran vaestern, slavar ej blott fran Tuba och
Mosoch, titan fran vaerldens alla nejder. Varorna utbytte han mot
andra, som han med samma skepp utfoerde: oliver, fikon, vax, haestar,
vapen, boecker och konstsaker. Baruk visste pa pricken, hvad en Platon,
en Homeros i hand