, att de
la i vaeg bortat sandgroepperna. Da gick jag varligt framat herrgarn och
naer jag kom till stallbacken, sag jag Ludwig och praestpojken slass. Jag
tyckte att Ludwig kunde faella ett gott ord foer mig hos hennes nad, sa
jag staellde mig vid lagardsknuten och blinka och vinka at honom. Men var
det likt nagot att en san daer pojkstolle skulle vara klok och
observersam naer han slass. Utan jag fick ga ensam och jag var sa raedd,
att jag skalv. Och vaerre blev det, foer i allen moette jag froeken
Alexander och hon fragade, om jag hoert, att foervaltaren slagit ihjael
hennes nads kammarjungfru, daerfoer att hon roejt en hemlighet. Da foerstod
jag precis, hur illa jag burit mig at och jag gick raka vaegen upp pa
vind foer att haenga mig. Men inte att daer fanns sa mycket som en
snoerstump. Utan det var bara att grata, hennes nad! Och nu har jag
suttit pa en lar i sju timmar och bara gratit--

Det har hon visst inte! infoell Ludwig. Hon har suttit inne pa
vindskammaren och tittat pa Jan-Petters gubbar och haft riktigt
trevligt. Naer jag kom, lag hon pa golvet och snarkade som en korpral.
Och jag skulle aldrig ha funnit pa att soeka henne daer, om inte foerman
sagt, att hon kanske satt pa skorsten och skrattade at oss. Da sa jag:
Hundra mot ett att hon finns i vindskammaren. Och jag vann! Men jag fick
ta henne med vald och slaepa henne utfoer trapporna. Hon aer det gemenaste
stycke som finns, och om ingen haer nagonting att invaenda, ska vi haenga
henne i ett traed, pa det att hennes vackra foeresats matte ga i
uppfyllelse.

Ludwig! Du gar in! befallde fru Olga. Men Ludwig svarade:

Inte foerraen hon har erkaent, att hon har ljugit.

Ljugit! upprepade flickan foertoernad. Vad har jag ljugit?

Det vet du baest sjaelv! genmaelte Ludwig. Du aer ett loegnaktigt och troloest
kraek och hemfallen at helvetets pina, men om du nu inte erkaenner, sa
far du dessutom flytta.

Jasa, later det pa det saettet! sa flickan och torkade sig med kraft om
naesan. Da vill jag bara saega, att jag inte ljugit ett ord. Jag har sagt
att hennes nad var ute i natt, och det aer sant. Foer jag vaknade vid att
porten gnaellde och da gick jag in i hennes nads rum och det var tomt.
Jag kunde inte begripa, hur hennes nad kommit ut, eftersom jag ligger i
rummet utanfoer hennes. Men sa gick jag in i skrivkabinettet och sag, att
hennes nad tagit upp doerren, som brukar vara staengd och foerspikad. Och
da foerstod jag, att hennes nad gatt den vaegen,