ilar.

Herr Schueler fortsatte:

Kan ni erinra er, vid vilken tid er man laemnade garden?

Fru Maturin hade emellertid aterfatt sitt lugn och svarade alltjaemt vaend
mot domaren, hoegt och tydligt:

Han for med femtaget.

Och naer infann sig den anklagade?

Strax efterat. En kvart kanske.

Visste han pa foerhand, att er man skulle laemna garden?

Ja.

Herr Schueler gav svaret tid att verka; daerpa vaende han sig till domaren
och yttrade:

Foerst foer tre dagar sedan infann sig vittnet i min bostad och avlade
denna bekaennelse. Da jag foerebradde henne, att hon sa laenge foertegat en
omstaendighet av avgoerande betydelse, svarade hon att hon i det laengsta
velat skona sin man. Jag oenskar nu fa bekraeftat, att det var denna
finkaenslighet eller fruktan, som vallade hennes foertegenhet.

Domaren behoevde nagra minuter foer att formulera den kinkiga fragan.
Redan innan den framstaellts fick den ett slags svar: en ljudlig,
stoenande suck. Domaren vaende sig foerargad mot ahoerarna, men den
tillaemnade foerebraelsen stannade pa tungan. Fridstoeraren, som satt pa
fraemsta ahoerarbaenken, var en stor, kutryggig gammal bonde med slaetrakat
roedlaett ansikte, fru Maturins man. Han hoell de knutna naevarna hart
pressade mot munnen, som om han velat hejda aen flera suckar. Domaren
vaende sig ater till vittnet.

Hade ni nagon giltig orsak foermoda, att den anklagades besoek i ert hem
skulle valla er man vrede eller sorg?

Fru Maturin svarade med naiv uppriktighet:

Det aer klart; det foerstar man.

En spjuver bland ahoerarna ropade: Tacka tusan foer det! Han foerdes genast
ut ur salen men hans dumma skaemt vaeckte varken loeje eller ens nagon
uppmaerksamhet. Spaenningen var alltfoer stark. Domaren fortfor:

Hur laenge uppehoell sig den anklagade i ert hem?

Han gick en kvart oever nio.

Hur kan ni sa precis erinra er klockslaget?

Jag sag flera ganger pa klockan. Hansi hade aerende till en gard soeder om
byn och han kunde inte komma dit senare aen tio.

Vet ni, om den anklagade gick direkt till den daer garden, sen han laemnat
ert hem?

Jag foeljde honom en bit pa vaeg.

Moette ni nagon under vaegen?

Fru Maturin tycktes rannsaka sitt minne; slutligen jakade hon och
namngav tvenne kvinnor.

Kunde den anklagade uppehalla sig sa laenge i ert hem utan att nagon av
ert husfolk varsnade honom?

Fru Maturin svarade raskt:

En av pigorna sag honom, da han kom; men jag har bett henne tiga.

Under det at