maenniskorna, svarade froeken Alexander, sa vet man naestan
alltid pa ett ungefaer, vad de ha sagt eller kommer att saega vid det och
det tillfaellet. Man kan ta fel pa ordalydelsen men inte pa innehallet.

Ludwig! manade doktor Karolina. Det aer av vikt att fa veta vad flickan
sa, som kunde till den grad upproera herr Brut. Jag kan inte taenka att du
aemnar undanhalla oss sanningen.

Jo, det goer jag, sa Ludwig som satt med huvudet tillbakaboejt foer att fa
blodet att stanna. Och han tillade:

I det haer fallet kan inte fan sjaelv tala sanning. Da aer det baettre att
slass.

Jasa, sa praesten. Da toer hon ha beskyllt honom foer stoeld eller andra
oegentligheter, och det kan staemma med det ovaentade avskedet.

Daer hoegg kyrkoherden i sten! skrek Ludwig foerargad. Och ploetsligt
givande efter foer sin pinsamma och tyranniska sanningskaerlek fortsatte
han buttert:

Flickan sa, att hennes nad kunde vara lagom straeng om dagarna, naer hon
sjaelv gick till foervaltaren om naetterna. Undra sen pa om att han blev
arg, helst draengen hoerde pa--

* * * * *

Det aer moejligt att en viss anstaendighetskaensla parad med oemkan skulle ha
avhallit damerna Willman fran att kommentera det sensationella
avsloejandet, ifall den foersta djupa tystnaden brutits pa ett vaerdigt och
avledande saett. Olyckligtvis blev det herr generalagenten foer
konstgjorda faglar, som foerst tog till ordet. Han var inte situationen
vuxen, eller raettare sagt: han var alldeles bakom floetet. Hans
aelsklingsfagel var krossad och trots den sena timmen hade han icke fatt
upptaga en enda order. Han var sjaelv sorgsen och orolig, och som alla
sorgsna och oroliga trodde han sig omgiven av idel glada, lyckliga och
skaemtsamma varelser. Daertill kom, att de foer honom ovanliga vinerna och
likoererna avtrubbat hans eljest skarpa omdoeme. Han brast i ett
spasmodiskt fnitter och utropade:

Ack, lilla hennes nad, nu aer raetta stunden att koepa tva sma faglar: en
foer er sjaelv och en foer er vaen. Minns ni inte, hur jag och min aelskade
Judit signalerade till varandra? Det aer praktiskt! Det aer poetiskt. I
laengden ocksa billigt pa grund av spelverkets outslitlighet. Och det
blir ett minne! Da hoesten kommer och aldern, och vintern och den stora
tystnaden--tryck pa knappen och var och ungdom aero ater daer! Da
naektergalen tiger, hennes nad, da sjunga mina faglar!

Ludwig tog honom i armen och viskade vaenligt: Om herr gene