se kommit ut sa
tidigt pa foermiddagen och utan annat aerende aen att oeka traengseln och
tillfredsstaella sin nyfikenhet armbagade sig genom de koepslaende
grupperna, aen nickande at nagon fager taerna fran kvarteret Skambonide,
aen granskande de till salu utbjudna slavinnorna, som, samlade hit fran
olika land, laeto oegat fritt skada alla skiftningar av kvinnliga behag,
fran den svarta etiopiskans till den rodnande syriska flickans. De
fraemmande koepmaennen foertjaente aeven, atminstone av det ovana oegat, att
skadas: man sag bland hundra andra i det brokiga vimlet den spenslige,
livlige alexandrinen, som, ehuru foedd ej langt fran pyramiderna, med
sin gammalhelleniska draekt ville haevda ursprunget fran jordens mest
bildade folk och som, tillfragad om sin boerd, skulle svarat, att han
var en makedonisk hellen; den grovlemmade illyriern i anspraksloes
yllemantel, som dock ej saknade den om hans fria boerd vittnande roeda
kanten; mannen fran det persiska graenslandet, igenkaennlig pa sin
ludna, kaegelformiga moessa, sin blommiga rock och de vid smalbenet
hopknutna vidbyxorna; den stolte hispaniern, vars bjaerta mantel (vaevd
svulst!) med Senekas sorgespel vittnade om hans landsmaens tycke foer
det prunkande; den langskaeggige juden i moerk kaftan, fodrad med skinn;
samt, foer att aentligen sluta urvalet, den yppige halvhellenen fran
Asien med parfymerade lockar, guldringar i oeronen och fotsid tunik.

Kommande fran Piraeiska gatan syntes en man taga sin vaeg oever torget.
Folkmassan oeppnade sig villigt foer honom, och alla naerstaendes oegon
faestes pa hans hoega, majestaetiska skepnad, kring vilken manteln foell i
plastiska veck, under det han skred foerbi, haelsad av manga i hopen.

- Krysanteus! mumlade Karmides, och hans ansikte moerknade.

- Vem aer han? viskade fraemlingarne och foeljde honom med blicken,
tills han foersvunnit i vimlet.

Svaren ljoedo:--Krysanteus, arkonten.--Den rike Krysanteus. --
Filosofen Krysanteus, aerkehedningen.

Det sista av dessa svar kom fran en kristian.

Nu ljoed torguppsyningsmannens klocka genom sorlet, och fa minuter
daerefter voro alla bodar nedtagna, alla vagnar foerspaenda, och den
brokiga maengden uppslukades efter hand i mynningarna av Piraeiska
gatan, Kerameikos och de gator, som gingo at oemse sidor om Akropolis.
Straxt daerefter voro ett antal stadsslavars armar i roerelse, foer att
feja torgets stenlaeggning, och vattenkaerror korsade varandra,
utdelande, foer att