nix, som braend vi tio ganger fa skada,
vi, den egisskakande Zeus' skoenlockiga doettrar.

Sa talade Apollonpraesten, medan lampans sken flaemtade pa hans vissnade
ansikte. Hans gaest hade lyssnat med uppmaerksamhet, men ville nu ej med
nagon framstaelld anmaerkning mot hans asikt foerlaenga samtalet, kanske
foerdenskull att natten redan var langt framskriden och den gamle
tarvade vila.

FJAeRDE KAPITLET.

Krysanteus.

Laesaren torde fran foersta kapitlet av denna beraettelse paminna sig en
man, som en vacker morgonstund gick oever torget i Aten, medan
handelsvimlet daer var som livligast, och som da av olika personer
utpekades som den rike Krysanteus, filosofen Krysanteus, Krysanteus
aerkehedningen. Det aer samme man, som laesaren nu ser upptraeda i Delfi,
stoerande den siste Apollonpraestens ensamhet. De tre ovannaemnda
tillaeggen till hans namn voro alla beraettigade, icke minst det sista.
Att Krysanteus var den rikaste mannen i Aten betydde vid denna tid
icke sa mycket; mer betydde det, att om han utbytt detta Aten mot det
yppiga Babel vid Tibern eller dess ungdomslysande medtaevlarinna vid
Bosporen och daer utvecklat ett levnadssaett, oeverensstaemmande med hans
tillgangar och tidens skick, skulle han i sloesande yppighet svarligen
kunnat foerdunklas av andra aen kejsarens gunstlingar och de kristna
biskoparne, ty vi tala ej om hovet sjaelv och dess kolossala prakt, som
naturligtvis stod oever jaemfoerelse med vad en enskild man i den vaegen
kunde astadkomma. Men Krysanteus var alldeles otillgaenglig foer en
aeregirighet av sadant slag. Han foerblev i sitt Aten, och grunden
haerfoer lag icke i Cesars stolthet att hellre vilja vara den foerste i
en by aen den andre i Rom. I sjaelva Aten oeverglaenste honom mangen i
prakt och vaellevnad.

Men vartill anvaende da Krysanteus sin rikedom, da man i hans hus sag
ingenting av den asiatiska lyx, varmed den tidens foermoegne omgavo sig?
Varje atenare kunde besvara denna fraga. De visste, att hans
skarpsinne hade utletat tusen andra saett att foerstoera penningar. Hans
sloeseri var av alldeles eget slag. Landet kring Aten hade fordom varit
ryktbart foer sina olivplanteringar. Attikas bergsluttningar voro da
klaedda med skogar av detta haerliga och nyttiga traed, helgat, som man
vet, at Pallas Atena. Pa Krysanteus' tid voro dessa skogar i det
naermaste foersvunna, och Attika hade foerlorat den foernaemsta av sina
inkomstkaellor. Krysanteus ville komma henne att