on fattas av nagot skoent, sant och gott. Men olikheterna kunna
foerklaras av maenniskornas olika sjaelsanlag. Tva blommor, som vaexa
bredvid varandra i samma jordman och ur honom haemta samma naering,
omarbeta henne till enlighet med deras egna, sinsemellan olika naturer
och avyttra henne sasom ljuva, men sinsemellan skiljaktiga vaellukter.
Aer det ej sa, min fader?

Krysanteus log bifallande, lade sin arm kring dotterns hals och kysste
hennes panna.

Da solen gatt ned, atervaende Herakleon med gaesterna till sin boning.
Haer laemnade dem Hermione och foeljde den gamla tjaenarinnan, ty flickan
skulle samma kvaell bada i Kassotis och goera andra foerberedelser till
den foerestaende natten, som borde tillbringas under betraktelser och
boener. Den foeljande dagen skulle vidare aegnas at fortsatt badande,
fasta och ensliga betraktelser, till dess skymningen inbrutit. Da
skulle Hermione ledas av sin fader till pytians oever de profetiska
angornas hala staende trefot och foerbliva under natten ensam i
templet, avvaktande uppenbarelse.

Naer maennen voro ensamma med varandra i den lilla kammaren, vilande pa
sina soffor, med den taenda lampan emellan sig, aeskade Krysanteus en
foerklaring av de besynnerliga ord hans vaerd yttrat om Apollons doed.

Herakleon var villig att giva foerklaringen, och det visade sig nu, att
den gamle, driven av sin andes krav, hade uppgjort ett eget teosofiskt
system, i vilket han fann den troest han behoevde foer den laeras
undergang, som han fran sin barndom hade tjaenat och med religioes vaerme
omfattat. Han aelskade sina minnen, voerdade den fallna storheten, i
vars tjaenst han verkat, och kunde likvael, emedan denna laera foersonade
honom med oedet, doe noejd och lugn, den siste Apollonpraesten med blicken
pa sitt oevergivna tempel.

Herakleon sade:

- I andevaerlden, av vilken den synliga, sasom Platon saeger, aer en
skugga, har redan laengesedan, naemligen vid tidpunkten foer Jesu
leverne, en stor foeraendring timat. Om denna foeraendring veta vi dock
endast foega, ty naer det skuggande foeremalet lider en omvaexling, da
skiftar vael aeven skuggan, men hon atergiver dock endast, och aeven
detta ofullkomligt, foeremalets utlinjer. Det, varpa jag syftar, skall
varda dig klarare av vad jag nu vill beraetta. Jag har uppsparat och
antecknat manga hemlighetsfulla tilldragelser, som baera vittnesboerd om
den i andevaerlden timade foeraendringen, men skall bland dem endast
anfoera foeljande: [