sstaellning och
personlighet boera ingiva. Han aer prokonsul oever Akaja och den foerste i
andra rangklassen av romerska rikets storvaerdighetsmaen, med raettighet
att kallas illustris och clarissimus; hans stamtavla raeknar filosofen
Senekas bland sina yngre namn och styrker hans haerkomst fran en redan
i republikens dagar ansedd slaekt. Annaeus Domitius' mantel aer stickad
med palmloev och stjaernor; stoevletterna, som utmaerka hans
radsherrevaerdighet, lysa i purpurglans och prydas, sasom bruket aer hos
nobiles, av gyllene halvmanar, vilka skola antingen utmaerka hans hoega
boerd, som beraettigar hans ande efter doeden till en plats ovan manen, i
grannskapet av stjaernorna, eller (eftersom Annaeus Domitius aer kristian
och dylika foerestaellningar honom ovaerdiga) snarare innebaera en
haelsosam varning daerom, att "under manen, den omvaexlingsrike, bodde
ingen fri fran oedets kast". Nog av, halvmanarne finnas daer, deras
betydelse ma vara vilken som helst. Tvenne slavar, som burit fyrfat
med roekelse i prokonsulns spar, sta nu pa voerdnadsfullt avstand,
samtalande med Eusebias palankinbaerare. Annaeus Domitius aer en man om
fyratio ar, lagom lang, men mer aen lagom fet. Hans mage skulle ansta
varken Hermes eller Apollon, men daeremot icke misspryda en bedagad
faun. Prokonsulns hjaessa aer kal, hans ansikte uppbaer godlynt
oeverfloedet av en dubbelhaka, oegonen aero livliga och kloka. Roueen,
gurmanden, den beraeknande vaerldsmannen, se daer Annaeus Domitius, savida
icke skenet bedrager. Linjerna kring munnen teckna aennu noejet av den
sista lukulliska supeen, de slappa dragen skvallra om nattliga orgier,
eller (om man far tro prokonsulns egna antydningar till sin hustru) om
nattliga studier (vilka enligt samma kaella skulle omfatta teologien
och drivas i allra djupaste hemlighet). Men Annaeus' profil aer kraftig,
och oegonen, vi naemnde dem nyss, aero ensamma i stand att foerlaena liv
och uttryck at denna fettmassa.

Men nu ett oegonkast pa hans gemal, Eusebia, kallad den skoena, aen
oftare den fromma. Hon aer romarinna, mahaenda 27 ar gammal, med
oernnaesa, stora moerka oegon och rubinroeda sma svaellande laeppar. Eusebia
aer pa vaeg till kyrkan, som hon aldrig foersummar, naer Petros, de
raettrognes, det vill vid denna tidpunkt saega homoiusianernas[2]
biskop, den hjaertgripande foermanaren, den ljungande bestraffaren skall
predika. Hennes draekt aer botgoererskans--och vad den klaeder henne
vael, ehuru den icke be