arne,
utan aeven av atskilliga nya, sadana som Hierokles, Porfyrios och
Jamblikos. Han hade icke laenge sedan i sin egenskap av bokhandlare
lidit en ansenlig foerlust genom kejsar Konstantius' pabud, att alla
skrifter av Porfyrios skulle braennas. Porfyrios hade naemligen skrivit
emot kristendomen--Hierokles och Jamblikos likaledes. Spridningen av
sadana boecker var ensam tillraecklig grund foer det namn av aerkehedning,
som Atens kristianer givit Krysanteus, men varav han icke fann sig det
ringaste sarad. Fraende med hans kaerlek till litteraturen var den foer
teatern. Han hade i sin ungdom offrat summor, som vi blygas omtala,
blott foer att lata atenarne aen en gang skada ett sorgespel av
Sofokles, uppfoert med samma glans som fordom. Han sjaelv hade avloenat
skadespelarne och uppsatt de lysande dekorationerna, han sjaelv inoevat
koererna, till vilka Aten pa hans uppmaning laemnat sin foernaemsta
ungdom. Ocksa beloenade honom staden med en lagerkrans och en bildstod.
Men den senare var som konstverk ovaerdig en plats vid sidan av de
forntida koragernas, och lagerkransen--foertjaente han verkligen sa
stora offer? Vi laemna denna fraga daerhaen och fortsaetta med oblidkelig
straenghet var foerteckning oever arkontens svagheter. Hans kaerlek foer
teatern hoell sig icke straengt inom sorgespelets graenser: den lade
stundom bort koturnen och stroevade in pa komediens omrade. Krysanteus
hade funnit en ung komedifoerfattare, den ende talangfulle konstnaer i
hela Aten. Krysanteus uppmuntrade honom och satte honom i stand att
uppfoera sina komedier. De vunno askadare i tusental. I boerjan voro de
harmloesa eller gjorde pa sin hoejd maskerade, tokroliga utfall mot
prokonsuln Annaeus Domitius. Men foerfattarens djaervhet vaexte med hans
lycka. Krysanteus var i Pergamos som gaest hos sin gamle laerare i
filosofien, Aedesios, da hans skyddsling, under stormande bifallsrop av
fem tusen atenare, laet ett lustspel ga oever tiljan, vilket i grova
drag foerloejligade kejsar Konstantinus', av Konstantius fortsatta
bemoedanden att loeskoepa sjaelar ur hedendomen, till ett pris av en
hoegtidsklaedning och 20 guldmynt per stycke. Dagen efter gavs av samme
foerfattare ett annat, som framhoell, huru de kristianska biskoparne i
stora skaror rastloest kringflackade Europas och Asiens landsvaegar,
fran det ena sa kallade kyrkomoetet till det andra, oedelaeggande
postverket, medan de reste efter den enda saliggoerande tron. Petros,
biskop av Aten