an, att skalder och
konstnaerer icke undfa den ingivelse som fordom, och att rysliga
olyckor, foeljande varandra taett i sparen, ga oever vaerlden, minskande
maenniskoslaektet. Hela vart Hellas kan nu, sasom jag finner det
skrivet, icke uppstaella sa manga tungt vaepnade krigare, som fordom det
lilla Megara skickade emot perserna. Maerker du ej, att nagot saknas,
som fordom varit, att nagon hand, som fordom var oeppen, nu knutit sig
oever vaerlden? Kan du saega, vilka de murar voro, som fordom hoello den
okaenda oesterns skaror inom sina landamaeren, och varfoer dessa murar pa
en gang fallit? Varifran den tranad, som fattat oeknens soener och
driver dem, vag pa vag, att krossas mot vara legioners jaern? Skola de
icke slutligen bryta hindret och oeversvaemma oss? Kan du saega, varfoer
vara skogar och kaellor icke susa som fordom, varfoer naturens symboler
ploetsligt stelnat till andeloesa tecken, i vilka inga gudakrafter
uppenbara sig? Det obeskrivliga och ofattliga, som fordom andades
genom tingen, detta nagot, som vi kallade den store Pan, vilket
likasom med floejters ljud livade naturens enslighet, detta aer borta.
Det uppsteg som en dimma ur jorden, lyfte sig allt hoegre och foersvann
i rymden. Jag har sparat dess vaeg. Naer det oevergav Gaea, vart roesten ur
den pytiska halan och Trofonios' grotta allt svagare, ty den
obeskrivliga kraften hade laemnat jordens djup och likasom svaevade nu
oever jordytan, intraengande i maenniskoandarne. Daerav foerklarar jag den
foereteelse, att vaerlden pa en gang uppfylldes av spamaen, sibyllor,
magi, teurger, goeter och undergoerare, bland vilka Apollonios av Tyana
var den stoerste. De voro foerut sa gott som okaenda, men alltid enstaka;
nu oeversvaemmade de landen. Fran Ktesifon till Herakles' stoder
vittnade folken deras undergaerningar, tills slutligen aeven hos
maenniskorna den obeskrivliga kraften var foersvunnen. Dessa aero de
tecken, jag iakttagit hos skuggan, och av vilka jag sluter till en
stor foeraendring hos det skuggande. Men varuti bestar nu denna
foeraendring och varifran har hon uppkommit? Denna fraga har sysselsatt
min sjael under de langa ar jag tillbragt haer i ensamheten. Och naer jag
hade forskat i tio ar, i tjugu ar och foersoekt manga olika vaegar foer
att intraenga i denna hemlighet, sa maste jag dock slutligen stanna vid
den foermodan, som i foersta oegonblicket av mitt taenkande i detta aemne
traengde sig pa mig, men vilken jag da foerkastade sasom lag och