udbaeraren hade soekt prokonsuln i dennes
hem, innan han genom en foertrogen kammarslav visades till det hus, daer
prokonsuln superade med Karmides, Olympiodoros och hetaererna. Men vad
Eusebia icke visste och noedvaendigt ville kaenna, var brevets innehall.

- Navael? fragade hon i yttersta spaenning.

- Julianus ... Men tyst foer himlens skull, Eusebia!

- Na, skynda dig! Hur aer det med den gudloese troninkraektaren?

- Uppror inom hans trupper! Tva galliska legioner hava gatt oever till
kristendomen och Konstantius' fana. Men jag besvaer dig, Eusebia, goem
denna hemlighet i djupet av din sjael!

Den skoena botgoererskan sammanknaeppte haenderna och hoejde en tacksam
blick till himmelen.

Da prokonsuln gav sin maka foertroende av denna underraettelse, visste
han, att den inom nagra timmar skulle vara biktad foer biskop Petros.
Meddelandet var ocksa avpassat daerefter.

- Och nu, min Annaeus, foermodar jag, att du aer pa vaeg till kyrkan, foer
att lova Herran och bedja om fortsatt framgang foer kejsarens vapen?

- Eusebia, jag kaenner detta bade som plikt och laengtan. Men
statsgoeromalen, ve mig, statsgoeromalen!

Prokonsuln sag sig om och gav ett tecken at en man, som stannat i hans
grannskap.

- Stackars Annaeus! Jag vill icke uppehalla dig.

- Skoena! Din asyn aer min lycka, men det aer sant, att jag foer
tillfaellet har brattom ... och aeven du boer skynda, ty daer ser jag
redan biskopen och klerkerna.

Eusebia blickade ut genom palankinen. Hon soekte nagon i skaran av de
praester, som i hoegtidligt tag foeljde biskopen till kyrkan. Foermodligen
fann hon aeven den hon soekte, ty blixten i hennes moerka oega upploeste
sig ploetsligt i tranfullt skimmer, hennes barm haevdes av en suck, och
droemmande sjoenk hon ned pa baerstolens kuddar. Ett oegonblick daerefter
gav hennes ringklocka tecknet till baerarne att saetta sig i gang.

Sa snart prokonsuln var ensam, vinkade han mannen, som vaentade i hans
grannskap. Denne smoeg ett brev i hans hand.

- Var? fragade prokonsuln.

- Mitt emellan Aten och Korintos.

- Ga!

Prokonsuln lossade med sin stylus det band, varpa sigillet var tryckt,
och genomoegnade hastigt oeverskriften.

" ... till Petros, biskop i Aten, broderlig haelsning och frid av Fadern
sasom ock av Sonen, av lika men ej samma vaesende som Fadern!"

Daerefter stack han brevet i goerdeln under sin mantel, ordnade denna
och aemnade ga, da biskop Petros, som red pa en mula i spetsen foer