majestaetiska steg ut i aulan, daer han emottog brevet, laeste det vid
skenet av altarlampan och avfaerdade budbaeraren foer att atervaenda och
fortsaetta dryckeslaget....

- Navael, och brevets innehall?

- Bah, vilken fraga! Ga till Egyptens sfinx och utforska, om du kan,
naturens gata!

- Jag foermodar, att Julianus....

- Tyst! Naemn icke det namnet! infoell Karmides och sag sig omkring.

- Foerdoemde tinningsmed! ... Hur var det,min Karmides: aer jag ej i dag
utbjuden till din lantgard? Det foeresvaevar mig nagra ord ur din
gudomliga mun om groena traed och britanniska ostron.

- Alldeles.

- Men Myro och Praxinoa?

- De foelja med.

- Haerligt!

- Och med nagra andra av dina vaenner har jag staemt moete, en timme
efter torghandelns slut, vid trappan till Akropolis.

- Gott!

- Du far ej bereda dig pa nagot oeverdrivet, Olympiodoros. Allt kommer
att tillga enkelt och lantligt.

- Foertraeffligt! jag laengtar just efter natur och oskuld. Jag skall
med noeje valla dina oxar och klippa dina far och dricka vatten ur
samma kaella som dina herdar. Vatten, gudadryck! Jag hatar ... ah,
foerdoemde tinningsmed!... alla drycker utom vatten. Jag upptaecker i
detta oegonblick min sanna bestaemmelse. Jag skall varda en herde--en
ny Dafnis. Du maste lata nagon Testylis eller Amaryllis inviga mig i
ostberedningens mysterier, min Karmides. Jag foeraktar kulturen och
ilar till naturens modersbarm. Apollon har ju varit herde, Paris
likasa; herde var

"Gossen, som Kypris sjaelv i de frygiske skogarne foeljde,
skogen sag hennes froejd, och skogen sag hennes tarar:
herde Endymion var, och hos hjorden han sov, da Selene
steg fran himmelen ned att kyssa hans rosiga laeppar:
Rhea begrater en herde, och Ljungarn sjaelv har i oernham
kretsande flugit kring Idas topp foer en vallande gosse!"[2]

[2] Teokritos.

- Varfoer skulle da icke Olympiodoros kunna nedlata sig till
krokstaven och herdepipan? Men ett ord, min Karmides! Har du vaktlar,
stridstuppar och raffellador i ditt Arkadien?

- Var lugn. Jag har en aning om naturlivets fordringar.

- Vet du, vid naesta kapploepning later jag min Bellerofon upptraeda.
Silvervit, krusmanig, byggd att klyva luften som en pil. Vad tror du
vael? Jag vagar honom mot prokonsulns trakiske hingst.

- Det kan du goera tryggt.

- Jag hoppas det.

De bada ynglingarne befunno sig nu utanfoer Lysis' samtalssal, ett av
dessa foer atenarne sa kaera, med malningar smyckade