h Frey missakta
oss, och Den enoegde vid forsen aer finndvaergarnas gud. Jag vet bara,
Jakob, att jag har stor troest av att hoera dig.

--Baettre aen du, Tova, har jag da foerstatt, vad Jakob talat med oss om,
sade bryten, som stod bredvid henne och aennu hade piskan i baeltet. Nu ha
vi traelar ocksa fatt en gud.

--Sa aer det, sa aer det, upprepade Jakob. Jag har talat med er om honom
foer att ni skola glaedjas och vaenta och inte saetta er upp mot era
husboender, om de en dag befalla er att dyrka den nye guden. Konungen
trivs inte laengre hos de blotande hedningarna i Uppsala utan bor hellre
naer mina broeder i Skara. Hundratals tignarmaen och hoevdingar samlas daer
var pask och midsommar foer att taga kristnan. Talamod, talamod och
laengtan, det var er arvedel, men haedanefter skall den tindra. Jag giver
er nu var och en en nypa salt, sa langt saltet raecker i min pase. Jag
besvaerjer dig, saltets vaesende, vishetens laga, att du i din
hemlighetsfulla kraft blir ett haelsosamt botemedel till allt onts
foerdrivande. Jag besvaerjer dig vid den nye guden och hans sons kaerlek.
Och jag gar nu fram till sa manga av er, som jag kan na, och blaser er
oever ansiktet. Fly bort, du moerksens hoevding, du djaevul, ur de kroppar,
som jag inviger till boningar at Gud Herren. Korsets bild tecknar jag
med sot och salt mellan era oegonbryn, att Satan matte foerskraeckas, om
han vaender sig om foer att ater krypa in i ert innanmaete. Enfaldigt som
jag har laert det, primsignar jag er alla, bade de som sta naermast och de
som halla sig goemda bakom stenar och buskar. Jag signar och viger er
till Guds kaerleks verktyg.

Jakob lade sina haender pa Tova och bryten och bad laenge. Sedan kysste
han de naermaste och tog upp tiggarpungen ur graeset och begynte ater sin
bradskande vandring. Traelarna kaende sig stolta och styrkta, ty de
trodde, att det var Tors hammarsmaerke, som han hade tecknat mellan deras
oegonbryn. Mest foerundrade det dem likvael att hoera beraettelsen om, hur
han pa det vilda Folketuna tackat foer kaeppslagen.

--Manne han aer en trael liksom vi? fragade de och boerjade skiljas at foer
att smyga sig hemat.

--Jag ser roeda lappar bakom enbuskarna, viskade da en kvinna. Det maste
vara sonen fran Folketuna. Har han ocksa lyssnat?

--Jag skall inte angiva nagon, svarade Ingevald mellan taenderna. Nu har
jag fatt veta, var min gud aer att finna. Till honom skall jag ga. Pa
klippan vid forsen star dvaergarnas gud. Da