ind. Saerskilt rosade han sig lycklig, daerfoer att han fatt laera, att
allt maenskligt stod pa huvudet, att allt pa jorden var upp- och nedvaent.
Han slutade sina anteckningar med en boen till Gud, att det alltid matte
foerbli sa--foer maenniskornas storhets skull.

--Foer maenniskornas storhets skull, upprepade jarlen tankfullt. Den
mannen visste, vad han skrev.

--Du aer svarmodig i dag, jarl, sade Inge.

--Vad vaerde skulle jag nyss ha tillmaett Ulv Ulvssons standaktighet, om
han lidit raettvist eller vaentat, att raettvisa maenniskor snart skulle
stiga fram och hjaelpa och tacka honom!

--Angrar du din straenghet?

--Jag kan inte angra den, men jag aer tung till sinnes. Det blir baettre,
naer jag kommer hem till mitt arbete igen. Jag laengtar till min tranga
cell pa kungsgarden. Det sorgloesa livet haer goer mig otalig--och aennu aer
du halvt en hedning, Inge! Jag varnar dig i tid.

--Jarl, vi maste dricka tvemaennings, utbrast Julia med bitter glaettighet
och laeppjade pa hornet foer att sedan raecka honom det.

--Jag tackar dig, men Inge vet, hur illa ett sa starkt kryddat mjoed
bekommer mig.

Han sag sig omkring foer att laenka samtalet vid nagot annat.

--Jag ser tva vapenklaedda och obekanta maen i doerren. Vem har bjudit er
att komma?

De tillfragade stego kaeckt pa, fast haelsningen icke tycktes dem
synnerligen vaenlig.

--Vi komma inte foer att tala med dig, jarl, svarade den ene och fick
genast uppror och trots i hjaertat. En tignarman i praestkapa som du aer
inte mycket efter vart tycke. Vi vilja bli upptagna i din konungs hird.

--Det aer gott och vael, men sadana friare loepa haer var stund. Sa fruktad
och aelskad har redan min herre blivit, att det knappt laer finnas en man
i hela Svitjod, som inte skulle skatta sig lycklig att bli upptagen i
hans husfoelje. Han aer den uppgaende solen. Han aer lejonet, som gar fram
oever vara hjaessor. En sadan arsvaext, som under den sista sommaren, hade
vi aldrig i mannaminne. Kaenna ni ordstaevet: Naer Inge skaenker Kristus ett
pund vax, ger Frey bonden fulla ax.

--Vi ha foernummit, att han har lyckan med sig. Annars skulle vi ha
uppsoekt en annan herre.

--Det aer vael sagt, det aer frimodigt sagt! ropade Julia och straeckte sig
fram oever hornet.

Da ropade hela hirden:

--Hell dig, segerkonung, skoerdekonung, lyckokonung!

Genast blev fullet inburet tre ganger, och sedan minnena druckits foer
Kristus och hans moder, toemdes hornet foer Inge