ror inte han
duger daertill.

--Vi ha en skickligare skald ombord, aen nagon kunde ana, sade stambon.

Traelen blev da aennu modigare och sjoeng:

--Sa blevo vi da vinddrivna aenda till Jorsalalands ovaenliga kuster. Daer
slutligen fick var hoevding stora oegon. Daer steg han i land och stod och
stirrade intill kvaellen. Han sag, att kvarnarna daer drevos av vinden, sa
att mjoelnarna bara behoevde halla fram saecken foer att fa den fylld.
Aldrig hade han hoert om ett stoerre under. Daerom talade han sedan under
hela faerden, naer vi andra ville ha nattro. Hoevding, har du foerstatt mig?
Nu aer du hemma! Mjoelkonung, gack nu och hissa mjoelsegel!

--Jag skall! svarade Folke Filbyter och steg upp. Nu foerst hade han raett
att svara.--Aero ni kanske inte alla fran mjoeldammets land sunnanskogs?
Vore det sommar, skulle jag aenda hit tro mig hoera kornsuset fran
Oestergyllen. Sannerligen, stambo, den gamle vid masten aer mer snartalig
aen du.

Maennen tystnade med ett undertryckt mummel, och tva av dem stego i
vattnet och buro Folke Filbyter i land. Med breda och saekra steg gick
han upp pa hoegen utan att stort giva akt pa dvaergen, som aennu stod kvar
och lyddes inat landet. Ur ficksaecken pa den trasiga kappan tog han upp
en handfull jord och kastade den i graeset. Daervid boejde han sig framat
och talade till skoeldmoen nere i stenkammaren, som det var aterkomna
vikingars sed.

--Naer jag drog bort, sade han, tog jag denna mull ur din hoeg, att den
skulle bringa mig lycka. Frikostigt har du hulpit mig. Arm var jag da
jag for, bortjagad fran faedernegarden, daer alltfoer manga soener traengdes
pa baenken. Hemloes var jag som den klagande lommen under hoesthimmeln. Ej
har jag sedan dess toemt hornet under sotad as, ej sovit pa baeddad dyna,
men sju borgar braende jag i Frankland. Nu aer jag rik nog att koepa egen
mark, och jag aer troett och led vid det hav, som mitt knotande folk sa
ogaerna vill laemna. Havets tjaenare aero traelar at en nyckfull husbonde.
Traelar aero ocksa de, som vrida sig under laengtan efter beroemmelse eller
som i var droem se en kvinna. Daerfoer aero mina maen traelar, men jag ensam
aer fri, ty jag har ingen laengtan och jag aelskar ingen kvinna och
ingenting under solen. Hoegkvinna, naer talade nagonsin till dig en sa fri
man? Naer stod en sa lycklig maenniska pa din grav? Haer offrar jag at dig
mina traeltecken: hjaelmen och svaerdet. Foer mig ma vaerlden ga, som den
vill. I ro skall jag nj